om garnköparångest

Är så glad att det regnar. Det luktar så vansinnigt gott ute och växterna mår så bra, världen känns ren och jag slipper svettas som en tok. Jag jobbar mycket just nu, men nu är det på jobbet, inte i skolan/skogen och det är mycket lugnare på något vis. Om kvällarna stickar jag så mycket jag orkar och hinner på min Laminaria. Körde fast i kantdiagrammet (eftersom jag inte läst ordentligt), men kom igång igen tack vare snabb support från snälla dödergök. Nu väntar jag bara på onsdagen då jag blir ledig och kanske, kanske hinner göra färdigt underverket. Jag kan knappt bärga mig tills jag får använda den!

Häromdagen syndade jag förresten. Jag köpte garn. Det kanske inte låter så syndigt, men såhär ligger det till:
Textil slöjd är bland det bästa jag vet och jag älskar får och ull och det mesta som kan komma därav, jag är helt enkelt förälskad i ull som material. Så långt är allt fint.
Problemet är bara att jag sällan har någon ledig tid och inte hinner ägna mig åt handarbete ens hälften så mycket som jag skulle vilja. Till saken hör också att jag redan har ganska mycket garn. Garn som jag inte har en chans i världen att använda upp inom en överskådlig framtid i den takt det nu går åt.. och då känns det på något vis lite dumt att gå och köpa mer (har för övrigt samma problem med böcker och krukväxter, men i växternas fall är det mer platsen som begränsar). Dessutom försöker jag att inte konsumera så mycket (men det är en annan, lång historia. gillar inte tanken på att det köps så mycket i denhär världen).
Summan av kardemumman är att jag, om jag inte har ett förutbestämt projekt som jag vet att jag ska ha garnet till, skäms så jag nästan rodnar när jag står i kassan och ska betala. Det känns ungefär som att tanten i kassan tittar på mig och säger "DU behöver väl inte det där, hos DIG blir det ju bara liggande i garderoben".
Ändå händer det alltså att jag faller för frestelsen. Som häromdagen när jag hittade ett underbart gröngrönt alpackagarn (Mirasol från Du Store Alpakka) i den lokala garnaffären (som man ju kan undra varför jag hamnade i när jag nu inte skulle köpa något). Jag kunde inte låta bli, ett hg fick följa med hem. Har ingen aning om vad det ska bli, men nu är det här och just nu känns det bra.

Nu skäms jag inte utan känner mig mer som ett troll som ökat på min skattsamling lite. Ha.