skip to main |
skip to sidebar
...men tokigt upptagen. Har flyttat till Småland på ett flax (Yes. Förövrigt är jag kär i Småland.) och börjat jobba. Det är spännande, utmanande, svårt och intressant och det tar det mesta av min kraft och tankeverksamhet såhär i början. Pyssel ligger ganska nere, eller iallafall ambitionen att dokumentera det. Internet har fungerat sådär också.
Men jag har stickat en Ishbel...och jag nålbinder mössor och vantar..
och jag är sjukt sugen på medeltidsbroderi..
Så lite bilder och allmän närvaro kommer, så fort jag får tid. I väntan på nästa OS.
Glömde en sak.. i samband med nålbindningsprojektet så finns det en liten utställning med nålbundna saker som jag gjort i fönstret till slojd.nus butik/ateljé i Norra Nöbbelöv strax utanför Lund. Man får gärna komma och titta, gå och in och prata med slojd-arna och kanske köpa sig en symaskin :).
Här tittar slojd-Sara ut genom fönstret:
Det är mycket som händer just nu i mitt liv. Jag har fått jobb och ska flytta till Småland (hej då studentvärlden, för ett tag iallafall), och det känns både sjukt kul men också lite läskigt. Många bestyr ska hinnas på kort tid.. men som tur är flyttar jag inte så långt bort iallafall .
En annan sak som varit på gång ett tag är det stora nålbindningsprojektet. Jag har börjat skriva en kurs i nålbindning för slojd.nu.
Slojd.nu med det datorbaserade verktyget lära nära, är ett hjälpmedel framförallt till skolan, där man med hjälp av datorn kan lära sig t ex att sticka eller att sy på maskin genom att se på små filmer och bra bilder med tydliga instruktioner.
Nu kommer det alltså också gå att lära sig nålbindning! Det kommer att bli filmer på alla de vanligaste momenten och på olika stygntekniker, samt bildserier och förklaringar till hur man binder olika plagg och föremål.
För mig är det en fantastiskt rolig möjlighet att få prova olika tekniker och stilar och jämföra material och framförallt att få fördjupa sig i den pedagogiska biten och föra vidare kunskapen om hantverket. Nålbindning är ju en teknik som många uppfattar som svår, något som jag inte håller med om. Däremot kan det vara trixigt att lära sig nålbindning om man inte får se det "live", eftersom det är många pilliga moment och vändningar i början som är svåra att förklara endast med bilder i en bok.
Såhär ser en del av arbetet ut just nu, en hel massa "börjor" med delar av sockor, vantar och mössor som väntar på att fotograferas innan jag binder vidare på dem.
För längesen köpte jag en skojig lång virknål på loppis, mest för att den såg häftig ut, kostade ingenting och var gjord i ben. Senare fick jag reda på att det var en krokningsnål, en nål som man alltså krokar med.
Hursomhelst glömde jag bort alltihop tills jag häromveckan såg ett inredningsprogram på teve med en kvinna som krokade grytlappar... det såg hur kul som helst ut! Sagt och gjort.. när jag återvänt till Lund började jag rota i garnlagret och i min verktygslåda. Nålen kom fram och här är resultatet:
Två krokade disktrasor, den blå med orange kant i bambugarn och den gula i bomull. Teknikens grunder är enkla, här finns en film på hur man gör (finns hur mycket som helst på youtube, kallas Tunisian eller Afghan crochet på engelska). Här kan man läsa hur man gör på svenska.
Krokning var tydligen poppis i Sverige från 1800-talet fram till ca 1950, och sen verkar tekniken ha glömts bort lite. Har hört från flera håll att det tydligen var vanligt att man tillverkade bindor med krokning.. måste ha passat bra, för det blir väldigt tjockt och stabilt.
Är helt förtjust i ytan som blir väldigt jämn och fin, och kanterna blir också raka och snygga. Enda trasslet är att arbetet har en tendens att krulla sig lite, men det finns säkert tekniker för att avhjälpa det som jag inte känner till. Hursomhelst är jag glad över att ha hittat en ny slöjdteknik som både går fort och är rolig och blir hyfsat snygg och användbar, trots noll förkunskaper (nåja, noll Krokningsförkunskaper iallafall).
Stickning har jag ju pysslat en del med, men att virka har aldrig riktigt varit min grej. Förstår inte varför, för det är ju lätt och trevligt egentligen. Så läste jag om hur Fröken C virkade fina sjalar, och jag blev superinspirerad att testa om jag kunde, jag med. Satt ensam på kvällarna efter jobbet och behövde nåt idiotlätt att göra som meditation efter att ljungsjalen blivit klar. Med mig hade jag en skrälldus restgarner, men det kändes inte som grejen, jag ville ha en tunn sjal. Det enda tunna garn jag hade var ett grönt, gammalt entrådigt från ullcentrum (ständigt detta ullcentrum, jag köpte väldigt många färgväxlande garner därifrån ett tag, nu börjar jag själv bli lite trött på dem, så jag förstår om ni också är det) så det fick bli det.
Hade i princip bara virkat smygmaskor sen slöjden i skolan så jag fick ta youtube till hjälp några gånger men det ordnade till sig ganska ok.
Använde virknål nr 4 och gjorde av med ungefär hela nystanet (knappt ett hekto). Sjalen blev lite för liten för att man bekvämt ska kunna ha den över axlarna men den funkar bra som runt-kring-halsen-sjal. Mönstret kommer från drops och hittas här, men det är inte så mycket att orda om (trots att jag kände mig som en idiot först, hade aldrig läst ett virkmönster så det var som grekiska). Stolpar i grupper om tre med en smygmaska mellan varje samt ökningar från mitten, dubbelstolpar längst med övre kanten (fast om jag gör den igen så struntar jag nog i dem). Hursomhelst är slutsatsen av det hela att jag gillar att virka.. det går fort, är lätt att ta med sig och passar utmärkt när man inte har lust att tänka, samtidigt som det såklart går att krångla till i all oändlighet om man skulle känna för det.
Gillar mönstereffekten skarpt trots att den är så enkel.. funderar på om man skulle kunna göra cirkelformer med dessa trianglar och virka ihop dem till något slags oomph-liknande mönster (ni vet, Viola Gråstens tyg). Det tål att tänkas på.
I början av sommaren gjorde jag ett par halvvantar till Frej som delbetalning för denhära fina kniven han gjort åt mig. Nu är andra delen av avtalet klar, nålbundna tvåfingervantar.De är bundna i tvåtrådigt klippangarn och för styrkans skull har jag använt dubbelt garn.
Vantarna har påbörjats vid pek-långfingertoppen, och ring-lillfingerdelen och tummen har bundits nedifrån, därav att de ser lite "våffligare" ut än resten av vanten - men det försvinner när man använt dem ett tag.
Egentligen hade jag tänkt valka vantarna så att de blev ännu tjockare, men när de var färdiga så insåg jag att jag inte tagit till storleken tillräckligt så det fick räcka med en tvätt och en lätt ruggning. Hoppas nu att de passar och är tillräckligt varma!
Edit! Uppmärksammade precis att det här är inlägg nummer 100 i bloggen, nu måste jag fira med bullar!
