hembesök och garnköp

Hej igen. Benet har läkt hyfsat och jag är på gång (gång var ordet, för jag kan inte springa eller cykla..men det går åt rätt håll). Sommaren går mot sitt slut och sommarjobbet är avslutat. Jag är arbetslös och framtiden oviss. Egentligen är det läskigt, men jag väljer att inte tänka på det just nu utan istället njuta av lite semester och vila.

För tillfället är jag i Värmland och frotterar mig med släkten. Har massor med projekt i huvudet och idag ska jag färga garn med farmor.

Men först lite garninköp. Under resan upp kom jag för första gången förbi Östergötlands Ullspinneri.
Fick mig en trevlig pratstund med spinneri-Börje och köpte en massa pälsullgarn.
Det är helt fantastiskt fint!

Det rostfärgade har jag en härva av sen tidigare (hade två men en blev angripen av pälsängrar och åkte i soporna.. mer om det en annan gång), och både det och det blå går troligen sjalöden tillmötes (som att jag behöver fler sjalar..ahem).
Det grå är fyrtrådigt och ska (trots Börjes protester, han hävdar att det passar bäst till sockor) bli tröja. Stickad eller nålbunden.
Det är fint att det i dagens Sverige (där det känns som att det mesta tillverkas utomlands i låglöneländer) finns folk som fortfarande producerar svenskt garn (och inte bara garn utan fint kvalitetsgarn) och att man kan få komma till dem och handla av dem. Det känns bra i närproducerat-magen.

Tidigare under veckan slumpade det sig så att jag hamnade i Växjö, där jag besökte garnaffären Umbra stickspår. Affären är ganska ny och har ett sortiment av främst lyxiga garner från Rowan, Koigu och liknande (även från ovan nämnda ullspinneri, färgkraft, huskroken och andra svenska aktörer). Hursomhelst fick jag där för första gången tassarna på det på många stickbloggar omtalade lyxgarnet Malabrigo lace.. och det är verkligen så supermjukt och fint som alla säger. Nästan så mjukt att det känns konstigt.. Jag kunde inte hålla mig utan kom hem med 1,5 hg av färgen Rhodesian.

Köpet föregicks av en hel del tvivel om dess nödvändighet osv. Det är ju inte precis närproducerat och det gynnar inga ovanliga raser som behöver bevaras (det kommer från Uruguayanska merinofår), och dessutom är det rätt dyrt. Företaget i sig vet jag inget om och behöver jag förresten mer sjalgarn, eller sjalar alls för den delen? Svar: Nej. Det behöver jag inte.
Men jag köper det ändå, ivrigt påhejad av konsumtionsdjävulen..
Det blir nog en till sjal iallafall.. och jag går som en fåne och klappar det ibland, för det är mjukt som en katt.

Nu är det iallafall garnköpstopp ett tag.. sålänge jag inte ska göra något som present åt nån.