Återbesök hos höstens granater

..här har det varit lugnt, som vanligt. För mycket dator i vardagen gör att jag inte orkar med ledighetsinternet. Bye bye bloggen! Men slöjdar gör jag som vanligt ändå, var inte oroliga. Nu gör jag ännu ett försök till uppryckning i bloggvärlden, det börjar bli skämmigt mycket saker som ligger på hög.

I vanthysterin som rådde i höstas ritade jag som jag tidigare berättat några egna vantmönster. Några är provstickade, och det första att bli klart var detta:


Min vän S gav mig ett granatäppleträd en gång när hon flyttade (det lever och frodas, men jag hittade ingen bild) och i försenad födelsedagspresent/tidig julklapp fick hon därför ett par vantar med granatäppeltema. Mycket flög genom huvet när jag komponerade mönstret, förutom granatäpplena mest känslan av väggmålningar från förritiden.

Garnet är tvåtrådigt svenskt ullgarn, det vita är Tuna, och det röda är okänt och krappfärgat men inte av mig utan köpt på en julmarknad för några år sedan. Gillar att det skiftar så mycket!


Dum som jag var hann jag ge bort vantarna innan jag hunnit fota dem ordentligt, så håll till godo med vintermörka golvbilder på ett par nystickade, skrynkliga vantar. Insidan blev randig, inte så skojigt kanske, men jag tyckte att det var skönt med något enkelt och vilsamt att sticka mellan mönsterdelarna. Är egentligen inte så förtjust i att sticka mönster som inte är repetitiva, men jag har märkt att det är roligare när man ritat dom själv :). Vantarna blev lite långa, men annars lagoma i storleken till en normal dam-hand. Inte perfekta men lätt OK för att vara första egenkomponerade vantarna. Någon dag ska jag sticka dem igen och göra lite justeringar, korta av dem lite (eller bredda nederdelen) och ev bredda tummen lite. Kanske att jag skriver ned mönstret nån gång..