Saturday, 15 November 2008

om nålade sockor

Sockorna i johannesörtgarn är färdiga, beskåden det något fisrosa resultatet!


Egentligen är det inte så fisrosa, mer beige med vinröda skiftningar men sådär värst jättevackert kan jag inte säga att det är. Det gör hur som helst inget, sockorna varma och sköna och behåller formen bra än så länge. Dessutom är de tillräckligt tighta för att jag ska få ned dem i mina medeltidsskor (som är för trånga att användas än så länge.. de är på ingångning kan man säga) vilket ju är ett plus.
Sockorna är enkla, som synes med kort skaft. Jag bundit på "vanligt sätt" (det som av vissa kalla
s Oslostygnet, här är en bra tysk video som visar hur det går till) men plockat 4 maskor bakom tummen eftersom garnet är så tunt. Förövrigt är det nog egentligen ett stygn som passar bättre för tjocka(re) garner, iallafall om man är ute efter ett tätt och tjockt resultat. Även om man plockar många maskor med tunt garn är det mycket svårt att få resultatet jämnt och fint (som synes).


Jag är inte någon speciellt erfaren sockbindare, har mest gjort vantar och mössor, så det är lite av ett test. Denna gång har jag ansträngt mig extra mycket med hälen eftersom jag vid tidigare försök lyckats få hälar som efter ett tags användning drar sig utåt som en flärp och knölar sig i skorna. Mycket fult och opraktiskt.. Nu verkar jag iallafall ha lyckats att konstruera hälen så att det funkar.

Har som ett litet projekt att prova alla sock-konstruktioner för nålbindning jag kan hitta. Detta är den första av tre jag tänkt prova och den fungerar såhär:


Bilden visar de olika stegen i bindningen. Börjar gör man vid tån (1.) . Maskantalet ökas gradvis med fotens tjocklek till man nått nästan fram till ankeln. Därefter slutar man binda i föregående varv och gör en lös slinga runt fotleden (2.). Från denna slinga binder man sedan skaftet uppåt och hälen (3) nedåt. Jag gör alltid skaftet före hälen för jag tycker det är enklare men det är en smaksak. Detta sätt att binda sockor finns bland annat visat i häftet "Nålbindning 12 varianter" och jag känner den som den enklaste och mest intuitiva varianten.

De andra två sockvarianterna som jag står i begrepp att testa kallar jag Uppsalasockan och Brodén-sockan. Uppsalasockan är en rekonstruktion av ett medeltida fynd från Uppsala och liknar den ovanstående varianten en del, med undantaget att man börjar från hälen och binder mot tån, och att sockan har ett sprund på utsidan av ankeln. Det är också den enda av sockvarianterna som jag säkert vet utgår från ett historiskt fynd. Varianten finns beskriven bland annat i boken "Söma, nåla, binda- Nålbundet från Uppland".

Brodén-sockan kallar jag så i brist på bättre namn, helt enkelt för att jag TROR och har hört ryktas att den finns beskriven i Märta Brodéns bok "Nålbindning" från 1970talet. Brodéns bok är den första (mig veterligen) riktiga svenska boken om nålbindning och de bindningssätt som beskrivs där är standard för många. Hursomhelst, jag läste den för flera år sen så jag minns inte så mycket (har precis beställt den från bibblan)
men jag har för mig att där finns en socka som börjar vid foten och fortsätter med att man efter halva foten ungefär binder en lös sträng UNDER foten mot hälen och från denna binder uppåt och formar häl och skaft. Har sett några binda sådana sockor, så det ska bli spännande att se om det är Brodén som är inspirationen.

Återkommer i ämnet när fler sockor sett dagens ljus!

2 comments:

Kristin said...

De ser lite hudfärgade ut, som att gå barfota mitt i vintern ;)

slingerbult said...

japps.. Nils tycker att de påminner om nåt man skulle kunna få av landstinget när man ligger på sjukhus. Funderar faktiskt på att försöka färga om dem.