Den gamla pilgrimsväskan

När man är mer intresserad av att pyssla och vara ute än att använda datorn är det lätt att man glömmer bort att blogga sina pyssel. Kom just på att jag missat denhär:

En handväska för medeltid. På bilder från 1300-talet (som jag ibland försöker mig på att återskapa, tillsammans med folket i Albrechts bössor) så ser man sällan folk som har väskor på det vis vi har idag. Särskilt inte på kvinnor. Ibland bär folk en säck på ryggen, och ganska ofta ser man små väskor/pungar i bältet på medeltidsmänniskorna, men sällan hittar man något däremellan, typ handväska. - med ett undandtag.  Ibland ser man vita axelväskor med tofsar, förträdesvis på människor som är ute på pilgrimsfärd.

I historiskt-återskapande-världen, har det blivit lite mode i att göra sådana väskor, antagligen för att det är himla praktiskt med väskor av handväsk-storlek, och det finns så få andra exempel. Misstänker starkt att den vita väskan med tofsar är betydligt vanligare bland historieåterskapare än den var bland medeltidsmänniskor i allmänhet... men eftersom pilgrimsresenärer ju var ute på resa, kan man kanske tänka sig att folk i allmänhet hade liknande väskor när de nu nån gång reste nån stans (vilket de nog inte gjorde speciellt ofta).

Hursomhelst. Jag kände för att sy mig en dylik väska. Vit skulle den vara. Min tanke är att väskorna ifråga avbildas som vita eftersom de var gjorda i ofärgat, grovt linne eller ylle. 

Något sådant stod tyvärr inte till buds, men jag hade ett vitt ylletyg iallafall. Dock var det lite för tunt för att fungera som en stabil väska, så jag fick fodra den med linne. Är egentligen inte riktigt nöjd med det, för det vita tyg jag använde är egentligen för fint för en väska som man släpar med sig runt i världen på pilgrimsfärd... men nu är det som det är. Om jag börjar känna att det är för ohistoriskt kan jag ju alltid använda väskan i mitt civila liv..

Axelremmen är brickvävd i enklast möjliga väv (ofärgad med maskeffekt) i möbelåtta, och tofsar och påtade snoddar är gjorda i möbelåtta färgat med renfana. Väskan stängs genom att öglan på bilden dras runt mitt-tofsen... det funkar OK. Hela paketet såklart handsytt (som synes är jag inte vidare på det där med små fina stygn...men det är ju på insidan guschelov.

Påskabandet

Mellan äggen, godiset och snöfallet i påskhelgen satt jag ned och vävde, hade ett brickband som länge legat ofärdigt och som tillslut blev klart. Lagomt monotont fantastiskt och tankebefriat arbete med SR som soundtrack. Också lagom till Hemslöjd-tidningens vävspecial .. den var rätt fin, men jag önskar att de skrivit mer om bandvävning, gärna nåt om brickband..asch, man kan inte få allt.

Iallafall. Det är alltså mitt första (enkla) försök med att brickväva band där alla brickornas trådar är i samma färg och inslaget bildar mönster genom att man plockar ned trådar i bandet. Varpen är Mora redgarn, inslaget Bockens möbelåtta. Det är ungefär 1,5 cm brett.


Tyvärr glömde jag det på landet, så jag har inga fler bilder, men ni får kanske se det igen, vem vet.

Jag valde enkla geometriska figurer för att det blev snyggast och för att jag eventuellt tänker använda bandet som bälte i en sen1300-talsdräkt, förutsatt att jag hittar tillräckligt många källor för att det ska kännas tillräckligt tidsenligt. Tekniken fanns, brickade band som bälten fanns, mönsterbilden är typisk, men jag har inte hittat några källor på brickade bälten från tiden med liknande mönster - någon som har?

nålbrev och brickband

I helgen hantverk med medeltidsmänniskorna. Fixade med min gamla ofärdiga bruna klänning (som inte blev så mycket färdigare den här gången heller), och nålband lite på de grå hosorna, men framförallt gjorde jag klart mitt nålbrev/nålrulle som jag satte igång med i julas. Ni vet yllebroderiet.
Så här blev det, jag är toknöjd med färgerna:



Mönstret kommer alltså härifrån, om jag inte sagt det förut.
Det gula tyget på insidan (där nålarna ska sitta) är rester från hosorna jag sydde innan jul. Från början hade jag tänkt att sätta samman ut och insida med ett brickband som sys fast samtidigt som det vävs men garnet jag använde var för svagt och gick av hela tiden..så det fick bli en enkel sydd kant istället.

Sen hade jag inte vävt brickband förut, men det gick ändå förvånansvärt bra. Här är lite ynka snuttar som blev.


Hursomhelst var det jättekul så nu är jag superpeppad på att sätta igång med en väv i ett lite kraftigare garn.
Är också hur sugen som helst på ett nytt broderi. En allmosebörs kanske?

på gång

Är hemkommen från öst, skolan har åter börjat och jag har överfullt upp (=jag är i skogen hela dagarna). På måndag far jag till småland för att inventera lavar i ungefär tre veckor och jag kommer inte att ha internet. Skönt på sätt och vis, tråkigt på ett annat men mest skönt.

Hursomhelst. Här kommer bevis för den utlovade kreativiteten.
För det första: Jag kunde inte låta bli utan repade upp ärmen på min orange tröja, nu är den nästan färdig, bara några ynkans centimetrar så ska jag börja sticka ihop eländet.

För det andra: Det har blivit som att jag stickar sjalar igen. Har två stycken igång och funderar på fler..Måste vara något höstryck :)


En helt ny upplevelse, finska Zetor. Jag gör den i min rostorangea pälsull från Östergötland (som förövrigt är ett helt underbart garn, det rinner genom fingrarna!). Mönstret kändes först lite virrigt, men nu har jag fått styr på det och tycker att det blir ganska fint.

Så började jag med en kiri. Igen. I samma gröna garn som förra gången (jag hade ett nystan till).


Kan tyckas tråkigt att göra samma sak en gång till. .men. nä. Jag gillar det denhär gången också. Återstår bara att fundera ut vem som ska få den.

För det tredje: Har länge tänkt att jag skulle lära mig väva brickband. Köpte tillochmed en bok i ämnet för några år sen på loppis (10 spänn!) men det har inte blivit av. Hursomhelst, en kväll i förra veckan så fick jag ett ryck. Hann inte börja väva, men nu har jag allafall gjort mig 50 övningsbrickbandsbrickor av gamla fula spelkort så nu är det bara att sätta upp en väv när jag får tid (och plats.. hmm).


För det fjärde: Så har jag "hittat" lite garn. Något att trösta sig med när man går och ynkar sig för att man är ledig för sällan. Ett perfekt garn ur min orangea synvinkel. Förmodligen ska jag göra en candle-flame av det, för jo, jag har repat upp den. IGEN. det stämmer visst aldrig). Garnet ifråga är en tunn blandning av ull och alpacka från Marianne Isager och var galet svårt att hålla tassarna ifrån.


Nu måste jag gå och fixa kartor, så jag hittar rätt i skogen. Hej så länge.