skip to main |
skip to sidebar
I helgen var jag på äventyr med de ädla tokarna i Albrechts bössor på Söderköpings gästabud. Jag sydde klart denhär klänningen inför helgen men glömde bort att fotografera den, och dessutom är jag inte helt nöjd och färdig så den får bli omskriven en annan gång.
En bra sak med medeltidssammanhang är att det flockas slöjd- och hantverksintresserade i massor, vilket är sjukt inspirerande, och ibland är det marknad. Oftast är det mest krafs och brända mandlar och det var inte mycket bättre här- men man hittar alltid några guldkorn. Dessutom är ju Söderköping home of Korps som säljer en hel del matnyttigt. Sammanfallet ledde detta till att jag kom hem med en hel del pysselglädje:
Från vänster till höger: malen krapp, indigopulver, fyra meter finfint tuskaftylle att färga, slynggaffel(shit, jag kommer snart ha slyngade skosnören- här snackar vi tetrisvarning, tack anna för undervisningen!), knyppeltråd att sy med, skojig fiskpingla (vars historiska varande jag är osäker på, men jag ska ha den till en mobil eller nåt), nålbnindningsnålar i oxben (hm.. borde nog vara kossa, inte så vanligt med oxar nuförtin, men ändå) samt 20 brickbandsbrickor i ben!
Jag är fattig men glad!
Kunde inte låta bli att anfalla ett garn med den lilla lilla nålbindningsnålen på en gång. Det blir sockor, så småningom. Tunnt tunnt!
Glömde en sak.. i samband med nålbindningsprojektet så finns det en liten utställning med nålbundna saker som jag gjort i fönstret till slojd.nus butik/ateljé i Norra Nöbbelöv strax utanför Lund. Man får gärna komma och titta, gå och in och prata med slojd-arna och kanske köpa sig en symaskin :).
Här tittar slojd-Sara ut genom fönstret:
Det är mycket som händer just nu i mitt liv. Jag har fått jobb och ska flytta till Småland (hej då studentvärlden, för ett tag iallafall), och det känns både sjukt kul men också lite läskigt. Många bestyr ska hinnas på kort tid.. men som tur är flyttar jag inte så långt bort iallafall .
En annan sak som varit på gång ett tag är det stora nålbindningsprojektet. Jag har börjat skriva en kurs i nålbindning för slojd.nu.
Slojd.nu med det datorbaserade verktyget lära nära, är ett hjälpmedel framförallt till skolan, där man med hjälp av datorn kan lära sig t ex att sticka eller att sy på maskin genom att se på små filmer och bra bilder med tydliga instruktioner.
Nu kommer det alltså också gå att lära sig nålbindning! Det kommer att bli filmer på alla de vanligaste momenten och på olika stygntekniker, samt bildserier och förklaringar till hur man binder olika plagg och föremål.
För mig är det en fantastiskt rolig möjlighet att få prova olika tekniker och stilar och jämföra material och framförallt att få fördjupa sig i den pedagogiska biten och föra vidare kunskapen om hantverket. Nålbindning är ju en teknik som många uppfattar som svår, något som jag inte håller med om. Däremot kan det vara trixigt att lära sig nålbindning om man inte får se det "live", eftersom det är många pilliga moment och vändningar i början som är svåra att förklara endast med bilder i en bok.
Såhär ser en del av arbetet ut just nu, en hel massa "börjor" med delar av sockor, vantar och mössor som väntar på att fotograferas innan jag binder vidare på dem.
I början av sommaren gjorde jag ett par halvvantar till Frej som delbetalning för denhära fina kniven han gjort åt mig. Nu är andra delen av avtalet klar, nålbundna tvåfingervantar.De är bundna i tvåtrådigt klippangarn och för styrkans skull har jag använt dubbelt garn.
Vantarna har påbörjats vid pek-långfingertoppen, och ring-lillfingerdelen och tummen har bundits nedifrån, därav att de ser lite "våffligare" ut än resten av vanten - men det försvinner när man använt dem ett tag.
Egentligen hade jag tänkt valka vantarna så att de blev ännu tjockare, men när de var färdiga så insåg jag att jag inte tagit till storleken tillräckligt så det fick räcka med en tvätt och en lätt ruggning. Hoppas nu att de passar och är tillräckligt varma!
Edit! Uppmärksammade precis att det här är inlägg nummer 100 i bloggen, nu måste jag fira med bullar!
Kommer ni ihåg det här garnet? Mitt första och hittills enda självspunna garn som skulle bli en mössa.
Det blev det också, och såhär ser den ut (och bortse från korridorens äckliga balkong-skinnsoffa är ni snälla..).
Den har trevlig färg och är tokigt mjuk, men aaalldeles för stor för mig.
Gjorde den stor med flit så att jag skulle kunna tova den i tvättmaskinen, men trots fyra tvättar blir den inte så mycket mindre. Funkar dock perfekt om man vill få plats med en stor håruppsättning, eller känna sig som Loranga en stund. Hursomhelst har jag inte använt den speciellt mycket och jag kan inte med att ge bort den till nån eftersom den ju är mitt-första-hemspunna.
Ett tag tjänstgjorde den som cykelsadelvärmare, men nu, inspirerad av Loranga, Masarin och Dartanjang har den fått ett nytt användningsområde.
Voilá!
Så här i tokvärmen känns det ibland lite svårt att ta sig för något som har med ull att göra, det blir lätt svettigt, därför kommer här en post om nålbindningsnålar!
Det är alltid intressant att titta på folks verktyg och höra deras erfarenheter av dem, så här kommer mina:
Nålen längst till vänster är gjord av ben (damen som sålde den påstod hästben, men man kan ju aldrig veta) och är köpt från Koggmuseet i Malmö. Den är nästan min favorit, en allroundnål som fungerar till allt och har alla bra egenskaper en nålbindningsnål enligt min åsikt ska ha. Den är platt, glatt och lagomt spetsig, så att man kan binda såväl i tunna som i tjockare garn. Det enda negativa är att den känns lite lång ibland (jag har små händer).
Nästa nål är hemmagjord, eller rättare sagt, jag gjorde en gång den när vi hade täljtema i min gamla medeltidsförening. Materialet är björk, dock har den gulnat en hel del efter lång tids användning, nu senast när jag gjorde Klas-Britas sockor, som dessutom färgade av sig lite. Jag gillar speciellt att den är lite svängd i spetsen, det underlättar när man har många maskor att gå igenom. Dock är jag inte så nöjd med att jag inte lyckats få den tillräckligt smal i ändan där ögat sitter, träet är lite för vekt för att jag ska våga tälja av mer, och det gör att nålen känns lite klumpig om man använder den till tunnare garn.
Mittennålen är i fårben (tror jag) och är nästan rund i utförandet, jag beställde den av en tjej som sålde över nätet och den är både trevlig att hålla i och lätt att använda. Den är kortare och trubbigare än de andra och därför tycker jag att den passar bäst när man binder i tjocka garner, lópi och lovikka och liknande.
Nålen näst längst till höger är också i fårben (ett ryafår för att vara exakt :)) och jag köpte den av damen som gjort den på fårets dag förra året. Den är också kort, men platt och egentligen borde den vara jättebra men eftersom spetsen är så vass har jag ännu inte använt den (hur svårt kan det vara att slipa till den egentligen.. jag är nog lite lat får jag erkänna.. ehm).
Sista nålen blev till i helgen när min vän T tyckte att vi borde tälja. Han hade köpt en borrmaskin på jätteloppisen (för 10 spänn har jag för mig) och borrade glatt upp ett hål i en syrenspåna som blivit över och började tälja lite. Jag har täljt vidare på den, men det är rätt svårt att inte få det att fnasa sig runt ögat- man borde borra hålet sist var alltså slutsatsen av det. Hursomhelst har jag länge velat prova en nål med ögat längre in, så jag ska försöka tälja till det sista och putsa upp den lite så får vi se vad det blir av det.
För ett tag sen fick jag i uppdrag att nålbinda ett par randiga trefingervantar. Randiga vantar var nåt nytt för mig, så jag tänkte att det är bäst att göra ett test. Här är resultatet.
Insidan är den högra bilden, som synes lite hackig efter alla skarvar men det ser ändå OK ut. Band för första gången i dubbelt garn och det kändes trevligt, tror jag ska fortsätta med det. Det blå garnet är från loppis och det grå från en restgarnslåda. Vanten påbörjas vid pek-långfingertoppen och binds nedåt tills man når handen. Därefter gör man en slinga runt lill och ringfingret och från den binder man det "fingret". Sedan fortsätter man som vanligt nedåt, binder en liknande slinga för tummen osv.
Är egentligen inte så nöjd med vantarna, de är lite för löst och slarvigt bundna så de blir inte så varma som tänkt, men som test betraktat fyller de klart sitt syfte och min bror som inte hade några vantar alls blev glad att få dem.
Nu ska jag snart sätta igång med uppdragsvantarna, de blir lite mer genomtänkta och därför roligare!
Igår blev som planerat, heldagspyssel samt promenad. Finfint! Extra fint är också att del två i mitt projekt att prova olika varianter av nålbundna sockor blev klar. So here I give to you: Klas Britas socka!
Sockan kommer från (den i svenska nålbindningskretsar världskända) Märta Brodéns bok "Nålbindning" och jag har tidigare kallat den Brodénsockan. När jag efter en del krångel fick tag i boken på bibblan och läste om sockan fick jag veta att modellen kommer från en dam vid namn Klas Brita (som dog nån gång i mitten av 1900talet), så såklart är det hennes namn den ska ha!
Som synes har sockan inte någon lös häl, utan man börjar vid tån, binder några varv och (klicka på bilden och följ de röda pilarna) viker sedan av i en sträng under foten, till hälen. Sedan binder man runt strängen tills man når tådelen igen och fortsätter runt-runt, minskandes på båda sidor (vid den blå pilen). Sockan blir till i ett enda stycke, enkelt och genialt! Först var jag rätt skeptisk till modellen, i början kan det kännas helt avigt och onödigt krångligt, men när man börjar få lite höjd på varven så att man fått en "fotsula" så inser man att den där Klas Brita, hon var inte dum inte!
Tekniken jag använt är min vanliga till tunt garn (variant "I" från "Nålbindning 12 varianter) för det kändes bra, fastän det tog en himla tid. Kanske blev det lite väl tjockt också, sockorna är mer som tofflor och står för sig själva på golvet, men det är helt OK. Garnet är loppisfyndat och färgat med lökskal.
Nästa försök blir Uppsalasockan, som är arkeologiskt fynd från det medeltida Uppsala. Där ska jag försöka vara helt originaltrogen och använda samma typ av stygn och garn som i fyndet (och blir det bra är är det ju ett plus för jag behöver nya sockor till min 1300tals-dräkt :)). Apropå den är jag igång och syr hosor nu, äntligen! Efter sju sorger och elva bedrövelser gav jag upp att försöka prova in ett mönster (det Går inte att få det perfekt) och klippte i tyget..vi får se hur det går.
Slutligen ännu en bild på min candle flame, denna gång i dagsljus (bara för att jag ville visa min fina tennbrosch från antikmässan, den något missbildade sjöhästen):
Sockorna i johannesörtgarn är färdiga, beskåden det något fisrosa resultatet!
Egentligen är det inte så fisrosa, mer beige med vinröda skiftningar men sådär värst jättevackert kan jag inte säga att det är. Det gör hur som helst inget, sockorna varma och sköna och behåller formen bra än så länge. Dessutom är de tillräckligt tighta för att jag ska få ned dem i mina medeltidsskor (som är för trånga att användas än så länge.. de är på ingångning kan man säga) vilket ju är ett plus.
Sockorna är enkla, som synes med kort skaft. Jag bundit på "vanligt sätt" (det som av vissa kallas Oslostygnet, här är en bra tysk video som visar hur det går till) men plockat 4 maskor bakom tummen eftersom garnet är så tunt. Förövrigt är det nog egentligen ett stygn som passar bättre för tjocka(re) garner, iallafall om man är ute efter ett tätt och tjockt resultat. Även om man plockar många maskor med tunt garn är det mycket svårt att få resultatet jämnt och fint (som synes).
Jag är inte någon speciellt erfaren sockbindare, har mest gjort vantar och mössor, så det är lite av ett test. Denna gång har jag ansträngt mig extra mycket med hälen eftersom jag vid tidigare försök lyckats få hälar som efter ett tags användning drar sig utåt som en flärp och knölar sig i skorna. Mycket fult och opraktiskt.. Nu verkar jag iallafall ha lyckats att konstruera hälen så att det funkar.
Har som ett litet projekt att prova alla sock-konstruktioner för nålbindning jag kan hitta. Detta är den första av tre jag tänkt prova och den fungerar såhär:
Bilden visar de olika stegen i bindningen. Börjar gör man vid tån (1.) . Maskantalet ökas gradvis med fotens tjocklek till man nått nästan fram till ankeln. Därefter slutar man binda i föregående varv och gör en lös slinga runt fotleden (2.). Från denna slinga binder man sedan skaftet uppåt och hälen (3) nedåt. Jag gör alltid skaftet före hälen för jag tycker det är enklare men det är en smaksak. Detta sätt att binda sockor finns bland annat visat i häftet "Nålbindning 12 varianter" och jag känner den som den enklaste och mest intuitiva varianten.
De andra två sockvarianterna som jag står i begrepp att testa kallar jag Uppsalasockan och Brodén-sockan. Uppsalasockan är en rekonstruktion av ett medeltida fynd från Uppsala och liknar den ovanstående varianten en del, med undantaget att man börjar från hälen och binder mot tån, och att sockan har ett sprund på utsidan av ankeln. Det är också den enda av sockvarianterna som jag säkert vet utgår från ett historiskt fynd. Varianten finns beskriven bland annat i boken "Söma, nåla, binda- Nålbundet från Uppland".
Brodén-sockan kallar jag så i brist på bättre namn, helt enkelt för att jag TROR och har hört ryktas att den finns beskriven i Märta Brodéns bok "Nålbindning" från 1970talet. Brodéns bok är den första (mig veterligen) riktiga svenska boken om nålbindning och de bindningssätt som beskrivs där är standard för många. Hursomhelst, jag läste den för flera år sen så jag minns inte så mycket (har precis beställt den från bibblan) men jag har för mig att där finns en socka som börjar vid foten och fortsätter med att man efter halva foten ungefär binder en lös sträng UNDER foten mot hälen och från denna binder uppåt och formar häl och skaft. Har sett några binda sådana sockor, så det ska bli spännande att se om det är Brodén som är inspirationen.
Återkommer i ämnet när fler sockor sett dagens ljus!
Hade en grejt helg i Småland, synd bara att den var så kort (som det brukar heta). Det blev inget skruttväder men ändå mycket handarbetat så jag klagar inte, det är skönt med sol också. Riktigt fina dagar med skogspromenad med djupfrysta trattkantareller och 8 minusgrader på natten så man inte svettas när man gonar sig under dubbla täcken :) fina grejer, annat än fuktkylan här i Skåne *gnäll*.
S's vantar är färdiga. Tyvärr blev bilderna jag tog lite skumt rosaaktiga för ljuset var så starkt och jag har köpt ny kamera (vattentät, slag- och krosstålig, det ni!) som jag inte är riktigt haj på än. Här är de, flankerade av mina egna rödgula. Tekniken är samma som i mina.
Sen har jag börjat med sockor också. Tänkte att det var dags att lära mig det ordentligt, har gjort två ganska misslyckade (men också ganska oengagerade) försök tidigare. Garnet är inte så rosa som på bilderna, snarare beigerosa, färgat med Johannesört av mig och farmor förra sommaren. Troligen hade vi förlite blommor, färgbadet var mörkrött, men det känns som att garnet borde blivit rödare, har sett exempel på det nånstans. Hursomhelst är det rätt fint som det är. Använder "vanlig" teknik denna gång, tar 4 maskor bakom tummen eftersom garnet är så tunt, och fastsyning med två maskor i föregående varv.
Ett projekt till är på g. S sambo A har också fyllt år och en mössa är utlovad. Den blir till i ett underbart fantastiskt tvåtrådigt gotländskt pälsullgarn (som S och A köpt på österlen och som jag bara måste skaffa eget av) . Tekniken är samma som i vantarna ovan för jag vill att det ska bli riktigt tjockt och mysigt.
.som inte har något gott med sig. Är fortfarande sjuk och sväljer taggtråd vilket ju inte är så kul, men för att liva upp det hela har jag tillbringat dagen med Jane Eyre (den nya BBC-varianten som gick på teve i julas, jag gillar den skarpt.) och nålbindning.
Tack vare detta är mina höstvantar äntligen klara! Garnet från min första döda candle-flame (som syns i bloggrubriken) har återuppstått och jag måste säga att jag tycker att det blev bättre såhär.
Garnet är ganska tunt och tvåtrådigt från ullcentrum (var annars, just nu är det himla mycket ullcentrum här), men köpt i Malmö för längesen. Färgen från en gammal spinning som heter "höst utan grön" och det finns brunt i den också men så långt in i nystanet hann jag inte. Har mer av garnet så eventuellt blir det en mössa också.Nålbindningstekniken är min tolkning av variant I (Venäjäksi) i det eminenta häftet "Nålbindning 12 varianter" och blir mycket tjock och varm utan att behöva valkas.
Det är alltid lite trixigt att få till tummarna snyggt när man använder tjockare bindningstekniker men jag tycker nog att det blev OK denna gång, särskilt med tanke på att det var mer än ett år sen jag sömade vantar.
Nu ska jag angripa mössan från igår och sen är det dags att börja med min vän Ss födelsedagsvantar!
..kan vara en äcklig skadegörare på växter.Det kan också vara så att jag har skaffat en slända!
När jag besökte ullcentrum så passade jag på att inhandla ett paket med en slända från Glimåkra och ett fint rött förgarn. Jag kunde såklart inte hålla mig utan satte raskt igång med att försöka spinna mitt eget garn. Det var hur roligt som helst och jag hade träningsvärk i axlarna flera dagar efteråt.
Resultatet ser ut såhär:
..ganska bulkigt och konstigt på sina ställen och ganska tjockt men ändå OK får man säga. I och för sig kan man ju hävda att jag fuskat eftersom jag inte spunnit direkt från kardflor utan från ett ganska tjockt förgarn.. men jag är nöjd ändå! Har försökt spinna en gång för längesen med en fin loppishittad slända men det gick inget vidare, misstänker avsaknad av tålamod. Sländan gömde sig sedan nånstans i förrådet hos min käre far och jag har inte lyckats hitta igen den.. tror att den skämdes över mig.) Nu känns det som att jag iallafall hittat knixen litegrann, och jag har köpt mer förgarn att öva mig på.. kanske kan jag bli en spinnare jag också.
Idag är jag hemma och tycker synd om mig själv för jag har ont-i-halsen-feber-sjukan så jag tänkte unna mig att försöka hitta på nåt att göra av det egenspunna garnet.. Kanske en mössa?
Edit 18.12Mössa it is. Fast nog blir den allt lite konstig. Satte mig framför en film (om nån är intresserad: Les choristes av Christophe Barratier, rätt söt, fin idé men lite tom och lös, jag grinade men det gör jag ju jämt nuförtiden när jag ser på film. Särskilt när de sjunger fint.) och började slåss mot garnet. Premiäranvände en ny nålbindningsnål som jag köpte på Malmökoggen häromveckan. Hästben enligt vissa, horn enligt andra (enligt mig är det definitivt inte horn så jag säger hästben, det låter tufft).
Det blev en batalj minsann. Som synes har garnet ganska mycket egen vilja (eller oregelbunden snodd kanske man kan säga också) och är ganska så krångligt att få dit man vill. Tur att man är envis som en röd gris.
Har bestämt mig för att göra mössan alldeles för stor och tova ihop den senare, det borde effektivt dölja alla knasigheter som garnet ställer till med. Dessutom har jag inte testat det förut med en mössa så det kan bli spännande.
Nu ska jag gå och dricka nyponsoppa med N. Hejsålänge.
Just nu går allting vääldigt långsamt på textilfronten..men en tröjärm har jag iallafall lyckats göra färdigt, nästan.
Nu är problemet att lyckas få till nästa ärm så att den blir ungefär likadant färgad. Har insett att tröjan nog kommer bli ganska stor, trots att jag stickat med tunnare garn och tunnare stickor än vad jag tänkte från början.. men det gör inte så mycket. Huvudsaken är att jag snart har stickat en tröja! Blir det dåligt så har jag iallafall ett referensobjekt att gå tillbaka till nästa gång jag får för mig att sticka något liknande.
Börjar bli lagom trött på att sticka räta maskor nu, ser fram emot att få den andra ärmen klar så att jag kan få börja sätta ihop det hela. Har fått hålla i mig för att inte börja en hel drös med sidoprojekt under tiden och verkligen tvinga mig att sticka ärm!
Ett litet nålbindningsprojekt har det iallafall blivit, men det var ett gammalt påbörjat UFO som jag hittade längst ned i stickkorgen så det gills inte som att börja något nytt :)
Bilden är kass, men det är iallafall början till ett par vantar. Garnet är tvåtrådigt från Ullcentrum och har en gång varit en candle-flame sjal (se blogrubriken) som blev upprepad eftersom jag inte tyckte att garnet kom till sin rätt ordentligt. Tror att det kan göra sig bättre som vantar, kanske räcker det till en mössa också.
Idag har det snöat igen.. och hela påsken. Den där våren är det inte mycket bevänt med än. Men det gör inget!
Jag har haft en fin påsk i Småland med N och hans tokiga släkt, och eftersom det har snöat hela tiden nästan så gjorde det ju inte ont att sitta inne framför brasan och handarbeta. Var och tjuvköpte lite rött garn i onsdags (jag borde verkligen inte köpa garn, egentligen) för jag kände att det var precis rätt tid och färg för en ny nålbunden mössa :
Garnet kommer från norska Sandnes, samma som jag använt till den gröna. Har på känn att detta kommer bli min nya favorit, detta är den bästa röda färg jag vet!
De rödsvarta sockorna blev också klara, lite för stora kanske, men de krymper väl när de behöver tvättas.
Sen medförde påsken en garnpresent också! Ns farmor kan inte sticka längre, och hon gav bort en massa fint garn från de lantrasfår som de hade förut. Gissa om jag blev glad..(att få garnet alltså, jag är självklart inte glad för att hon inte kan sticka mer, men ni fattar ju hur jag menar.).
Något jag glömt visa är mina halvvantar i svenskullgarn som fick bli tågstickning när jag åkte hem senast. Det orange-gula garnet är färgat med lökskal av mig och farmor, det blå är köpt sånt. Jag är fortfarande inte riktigt haj på att sticka avigt med två färger, därav bubbligheten vid fingrarna, men det lär jag mig nog.. huvudsaken är att de går att använda, och modellen är jag annars nöjd med.
Nu blir nästa projekt ett par tofflor som ska tovas enligt Fröken Cs modell, jag håller på och fryser fötterna av mig hela tiden när jag sitter i skolan med mitt exjobb. Om de blir bra ska jag försöka göra nån dekoration på dem med nåltovning..när jag hinner! Det är så mycket man vill..
Här kommer lite bilder.. som synes är ljusförhållandena inget vidare (fastän det är mitt på dagen, i skåne) men, håll till godo! Som synes är skånevintern blommig . Väskan överst är gjord av en ursprungligen beige brunmönstrad stuvbit från nån realåda, numera maskinfärgad (herdins textilfärg olivgrön). Lovikkavanten ( till mig själv!) i Järbo lilla lovikka, stickor 3,5. Det orangea garnet färgade jag och farmor med lökskal i förra veckan, det röda är någon rest från någon låda. Dragspelsbaskern, i visjögarn från Östergötlands ullspinneri, stickor 2,5, omåttligt populär hos mig, den där karlen jag bor med är mindre exalterad. Rosa mössan har visats förut, nedan men jag har precis lyckats få mig att använda den! (rosa är inte min grej). Halvvvantarna i växtfärgade garnrester från farmor samt ett arangarn jag hittade hemma i källaren.
Nu är det fritt fram att göra nya grejor! Jag började på en candle flame-sjal igår. Vi får se om jag gillar det.
Igår medan vi tittade på Nobelfesten (jag säger bara efterrätten.. mmm.) stickade jag färdigt mitt livs första Lovikka-vantar! De ska bli en present och snart fara runt jorden med en vän som flyttar hem till Nya Zeeland. Bredvid ligger en matchande mössa, i något mystiskt, mjukt ullgarn som jag nån gång fått. Det innehåller massor av "skrufs", så det passar inget bra att sticka i, men för nålbindning är det utmärkt, eftersom man kan "rensa" varje garnända man tar av innan man använder garnet. Den färdiga mössan är till mig (som ska träna på att bära rosa :)) och den som är påbörjad ska få följa med vantarna.
Sitter inlåst på mitt rum trots att vädret är fint, eftersom bostadsbolaget bonar golvet utanför. Idealiskt tillfälle att fixa med diverse projekt. Stickade klart ett par lång-långa handledsvärmare åt N som jag lovat honom i evigheter och gjorde tre rutor på min fasters sjal (som också varit på g i en evighet), den blir klar till december, jag lovar!
Sedan började jag tänka på objekt att visa på min stundande kurs och fick för mig att försöka lära mig en ny (för mig alltså..) nålbindningsteknik. Denhär gången försöker jag med den bindningstyp som förekommer i Åslevanten, och det blir riktigt fint. Principen för nålbindning är väldigt enkel, men man kan variera den ungefär hur mycket som helst. När man blir inkörd på ett sätt att binda så kan det vara lite knixigt att tänka om så det tog en stund innan det började se något så när ut som på bilderna. Det går otroligt långsamt i jämförelse med "vanlig" nålbindning, men blir jättetjockt och varmt, bild kommer när det blir lite mer att titta på.
Just nu har jag så många saker på gång att jag inte KAN börja med något nytt.. men om jag kunde så skulle det vara något roligt och totalt onödigt som kanske en stickad Nautilus..eller varför inte en trilobit!
Hantverk och återbruk är några av mina största intressen, därför kommer denhär bloggen hädanefter att handla om det. Jag ska försöka hålla mig till just dessa saker, eftersom jag märkt att det är svårt att skriva intressant och konsekvent om många saker samtidigt, så som det gärna blir när man har många intressen. Det är inte lätt att avgränsa sig, men nu får det vara nog med röra! Jag ska iallafalll försöka.. För mig känns det oerhört bra att kunna tillverka mina saker själv, oavsett vad det är för något och lite av den glädjen vill jag försöka förmedla här.
Några gamla inlägg får ligga kvar, det verkar inte som att tekniken vill som jag, och skitsamma, det gör ju inget.
Begreppet hantverk kan ju innefatta mycket., här kommer det i första hand handla om den textila biten, även om även mat, trä, metallslöjd och lite vad som helst kommer att göra gästspel.
Här kommer helgens lilla projekt; stickade halvvantar i Garnstudios Silketweed (rundstickor 2,5). Råkade hitta
garnet när jag egentligen skulle göra något annat (definitivt inte köpa garn iallafall) och kunde inte låta bli. Hursomhelst blev de ganska fina och trevliga att ha i den numera ganska kalla Skånehösten
.
I kylan behöver man också mössa, och nästa vecka ska jag hålla kurs i nålbindning, därför har jag den senaste tiden gjort lite mössor, för att ha något att visa och för att öva. Den bruna (kamerans färgåtergivning är väl kanske något skum) mössan är i tvåtrådigt garn från värmländska skogsfår (min favorit-får-sort, som bor här )och den gröna i Sandnes Fritidsgarn.
Nu ska jag sätta mig ned och förfärdiga ännu en mössa, som ska ges bort till en vän så fort som möjligt. Det är bara några centimeter kvar. Tjo!
