kvällsmys

Såhär års vill jag inte gärna vara inne om kvällarna, iallafall inte så länge det är ljust nog att drälla i skogen och fotografera eller skjuta pilbåge. Idag var också en sån dag, men det var så förmårrat mycket mygg (Sommar!) att jag snart gav upp utevarandet för köket, latstickning (sjal, kauni - mer när det är klart.), en kopp lapsang souchong och nya numret av Hemslöjden. Riktigt intressant om äldre tiders regnskyddande kläder, oljade plagg och fiskartröjor.

Jag har både en gammal oljerock (70tal) och en halvny (10 år) goretexjacka som båda tål regn bra, men kommer mer och mer tillbaka till den klassiska vaxade fjällrävenjackan. Inte helt vattentätt, men inte tungt, svettigt (förutom att vara giftigt så ÄR goretex  svettigt, vad de än säger) och skapligt miljövänligt (fjällrävenjackornas tyg G2000 innehåller visserligen typ en fjärdedel plast, men det gör det ju att tyget blir i det närmaste outslitligt, så man behöver ju inte köpa nytt så ofta)..

Jag försöker hålla utgifterna till ett minimum nu när jag snart ska bli student igen, men Hemslöjden kan jag ändå inte vara utan! Vad värre är att de gör reklam för en ny virkbok som ser riktigt fin ut:
Vi får se hur det går att hålla sig ifrån den..

Nu händer det grejer!

Hej!
Nu var det längesen, hur längesen som helst.
Vintern har gått och våren, det är nästan sommar och jag har inte skrivit en rad än iår!

Kort sagt kan man säga att jag har haft för mycket med allt liv och jobb och inte orkat med internet. Jag har knappt ens läst en blogg, eller alls varit inne på nätet annat än i jobbsammanhang eller för att beställa saker och betala räkningar. 

Sen har jag också haft ett projekt på gång som jag inte riktigt känt att jag velat eller vågat skriva om förrän nu. Jag har sökt till Capellagårdens textilutbildning, och nu i dagarna har jag fått bekräftat att jag kommit in! Fattar ni - Jag ska vara tjänstledig från jobbet och läsa textil på Öland i nästan ett år, på världens finaste skola!

Det är knappt så att jag vågar tro att det är sant. Hade jag inte haft antagningsbeviset uppsatt på kylen så hade jag trott att jag drömt det. Om jag var lagd åt det hållet skulle jag nypa mig i armen och hoppa och skrika. Nu är jag en ganska sansad mänska.. men ändå.
Mina vänner är inte ett dugg förvånade att jag kom in säger de. Jag är!

I flera år har jag gått och avundats vänner och bekanta som lärt sig fantastiska saker på Capella, Sätergläntan och andra liknande ställen. Känt att man borde gjort nåt mer än att plugga biologi, att man borde passat på att göra något annat innan universitetet och sådär. Jag älskar naturen och gillar mitt jobb, men det finns ju annat också som pockar på. 

I somras var jag i Vickleby och hälsade på min vän T och hans familj (och besökte Öland Roots, som man plägar göra i mitten av juli) och hälsade på min kompis H som gick trädgårdsutbildningen på skolan. Då liksom klack det till i mig, och jag bestämde mig för att söka till våren..men trodde liksom inte riktigt på det ändå. I januari lade skolan ut ansökningsanvisningarna på nätet, och i april var det dags att lämna in arbetsprover. Jag åkte dit, fick träffa lärarna och gå runt i lokalerna och kände det som att, om jag inte kommer in så vet jag inte vad jag gör..det var så himla fint. Och nu är jag där. Jag kom in, och världens bästa chef har gett mig ledigt. Det är inte klokt. In-te klokt! Helt sjukt! Jag tror fortfarande nästan att de ska ringa och säga att de skickat fel..men med hjärnan fattar jag ju att det är sant.

Ni undrar säkert vad jag gjorde för arbetsprover. Flera av dem har ni redan sett, t ex dehär vantarna, och messman. De gula sockorna fick också vara med. Resten kommer nog att visa sig här vad det lider. Jag hoppas och tror att det inte ska gå nästan 4,5 månad till nästa inlägg!

Städdags

För några helger sen kände jag ett behov av att städa lite i de textila gömmorna. Jag hade ingen överblick och började bli tokig på mig själv. Det hela började egentligen med att jag beställde ett kg ofärgat möbelåtta från Borgs för att ha till vävning. Sen tog det ganska lång tid innan garnet kom och jag gick och väntade och väntade. När det väl kom skulle jag sätta upp ett band, och sen lägga återstoden av garnet i en låda...där jag hittade om inte..900g ofärgat möbelåtta.. Så dålig koll får man inte ha! ..men jag behöver ju inte köpa möbelåtta på ett tag iallafall..

Allt garn (nästan), tyg och läder åkte ut på golvet i vardagsrummet. När man ser allt framför sig inser man att det man håller på med är lite sjukt. Trevligt men sjukt.

Förra året, hade jag en idé om att jag inte skulle köpa garn i år för att hinna göra av med lite av det jag samlat på mig. Det, höll väl en månad ungefär. Får se om jag lyckas bättre inför nästa år. I den takt jag nu gör av med garn hinner jag knappast göra slut på det hela innan jag fyller 50.

Såhär fint blev det iallafall efter städningen (OK, det är bara en del av garnet, men resten ligger instuvat -FINT, i garderober). Stapeln är betydligt högre än jag.

Passade också på att rada upp mina pågående projekt så att jag får nån överblick och kan se vad jag pysslar med. Mer påbörjat än färdiggjort kan man säga.

Det är så jädra lätt att börja, och mindre lätt att sluta, särskilt när man har lite tid, mycket idéer och dåligt med självdisciplin.

Summa. från vä t hö: två par nålbundna vantar (och ett till som inte är med på bilden), en mössa och en tehuva i samma teknik. Ett par hemliga stickade brunvita vantar i eget mönster, en grå stickad tröja (som nästan var klar, men så minskade jag för mycket och axlarna blev för små och måste göras om), en stickad gul sjal, en krokad grå tröja (men jag får ont i axeln av att kroka så stort, så den får nog ligga lite till), små virkade sexkanter som ska bli en sjal, ett läderfodral, två halvfärdiga band, ett brickat och ett i grind, en krokad mössa (som jag faktiskt började med bara för en vecka sen, aja baja!) och ett sytt nålfodral. Till detta kommer div syprojekt som jag inte orkade plocka fram, som en medeltidssärk och en klänning jag började med för typ sex år sen.. Håhåjaja. För att inte tala om allt jag vill göra men inte börjat med. Tror att jag få börja göra som på jobbet. Skriva listor och koncentrera mig på en sak i taget.

Men.. jämför man med denna uppradning jag gjorde i oktober förra året, så är allt utom det nålbundna faktiskt färdigt (ok- de blåröda sockorna är upprepade).Sjalen är klar, de krokade vantarna bortgivna innan jag hann fota dem, banden är färdiga (mer i ett senare band-inlägg).

Funderar på om jag ska avge nåt sorts löfte om att allt detta (eller åtminstone 50-60%) ska vara klart innan årsskiftet.. men så är det ju det att det kommer en jul och julklappar som kanske vill bli gjorda. Vi får se hur det går!

solnedgång 2011, nyutsprunget 2012

Såhär i årsskiftestider är det ju poppis att göra bokslut för det gamla året, tänkte inte göra så mycket i den vägen, men lite tillbakablick får det ändå bli - och lite framtidsfunderingar.


2011 har varit ett väldigt stressigt år där jag jobbat väldigt mycket och flängt runt en hel massa. Det har på många sätt varit bra men för det slöjdmässiga och framförallt för det slöjdbloggmässiga har det varit ett nerköp - det är inte så inspirerande att sitta still hemma när man gör det hela dagarna på jobbet. Konsekvensen av det hela har varit att jag inte skrivit här så mycket, men så blir det ibland.

2011 var också året då jag:
- bets fullständigt av krokning
- köpte mer garn än nånsin. Det har kanske inte synts här - men jag har köpt hugeliga mängder garn. Har "unnat" mig mer än jag hunnit göra av med helt enkelt. Delvis en följd av att jag har en fin garnaffär i min stad och att jag haft stora ambitioner men för lite tid och en stor benägenhet att tröstköpa garn (men vadå - bättre än att köpa godis!)
- besökte ullmeckat Island, köpte tre islandströjor och bestämde mig för att sticka två (men inte gjorde det)
- satte igång att väva brickband på riktigt - det har inte heller synts här - men det kommer.
- nästan inte stickade nånting! just nu kan jag bara komma på fyra saker - två sjalar och två par vantar (mer om vantarna senare).
- höll på en hel del med skojiga växtfärgningsexperiment.
-greps av en vantmönsterkonstruktionsiver....som inte heller synts här - men jag lovar, det kommer, det med.
- närde stora drömmar om yllebroderi men inte kom nån vart, annat än dehär smågrejorna.
- verkligen försökte göra färdigt en massa gamla projekt. Det gick sådär, kan man säga (dagsläget är 3 färdiga, en upprepad av de nio projekt som visades på bilderna).


2012 då - vad ska det bli av det?


Jobba kommer jag att göra förmodligen lika mycket, så jag får helt enkelt se till att prioritera om det ska bli något gjort.

2012 ska bli året då jag:
- slöjdar av det garn jag redan har och handlar mindre! Jag säger inte att jag inte får köpa nytt garn, men jag MÅSTE minimera förråden lite). Fröken C hade en bra idé om 12 projekt i hemmahavt garn - det ska jag satsa på. MINST 12 projekt - som alla ska bloggas!
- Blir bättre på att visa upp vad jag gjort.
- Stickar minst en islandströja (jag har lovat N en tröja mot att han målade om mitt kök - och det gjorde han i augusti- ehm.)
- inte bestämmer mig i november för att göra hemgjorda julklappar till hela släkten...i år framförhållning!
- krokar fler mössor
- syr (eller syr klart) åtminstone en ny 1300-talsklänning
- tränger djupare in i brickbandsvävningens mysterier
- Gör fler vantmönster, det är något jag verkligen gillar, och som jag absolut vill utveckla.
- Sätter igång med ett riktigt yllebroderi. Färdigköpt eller egenkomponerat? - det är frågan.

Låt se om det håller. Jag tror på dethär!

outveckling - standardsjalen revisited

..när jag är stressad och egentligen borde göra nåt annat så börjar jag ofta på ett nytt textilprojekt. Alltid nåt enkelt som inte kräver så mycket tanke och ganska ofta en rätstickad sjal. Inte alls utvecklande för den textila förmågan men ett väldigt skönt sätt att koppla av på. Ungefär som att baka bröd eller att läsa deckare för andra.

Det allra första jag stickade till mig själv när jag tog upp stickningen igen (för ca 5 år sen, innan dess hade jag nog inte stickat sedan slöjden i grundskolan) var en sådan sjal, och det har blivit ett antal genom åren, av varierande färg, form och storlek. Har förståelse för att det kan bli lite tjatigt för er som läser, men för att vara ärlig, det kan göra detsamma. Det är som min personliga terapi. Dessutom blir de flesta använda och omtyckta vilket, sorgligt nog, inte alla mina mer avancerade spetssjalar blivit (mest för att jag inte egentligen är så förtjust i att se mig själv i spets). Det är också ett perfekt tillfälle att göra något av garner med färgblandningar och liknande som inte syns så bra eller blir direkt fult i ett spetsmönster.

Iallafall - I våras började jag tre sjalar, dels snödroppesjalen, dels en ännu ofärdig blå ishbel (15 varv kvar. Långa) och dels denhär:


Garnet är ullcentrums entrådiga, fast i en något tjockare variant än den vanliga, köpt på plats på Öland. För en gångs skull är det bara ullens naturliga färger och det känns rätt skönt. Den blå avmaskningskanten är gotländsk pälsull och blev till för att garnet helt enkelt tog slut, och för att det kändes lagom och fint med lite blått.


Stickstorleken är ungefär 4 - 4, 5 (numret har skavts bort från stickorna) och upplägget är av samma variant som kiri, där man gör en tre maskor och 14 varv lång uppläggningskant som man sedan plockar upp 10 maskor från. Jag har valt att öka vartannat varv, med en ökning i vardera kant o en på vardera sidor om mittmaskan (fyra maskor per två varv alltså) vilket ger en bred sjal som går lätt att knyta om sig och går att vira många varv runt halsen.

Just den här sjalen är jag på något vis speciellt förtjust i, och sen den blev klar i början på veckan har jag använt den varje dag, trots att det egentligen är för varmt. Det är nåt med de naturliga ullfärgerna som får mig att bli alldeles glad, det känns varmt och jordnära och levande och bra, ända in i själen. Ett litet manifest för det fina med fårull. Det finns nog de som allvarligt tycker att jag är lite sjuk i huvet som säger så men.. asch..skit i dom, ull är fantastiskt!)

Lite blandad kompott.

Först: Tyget - en slitstark historia är en högst sevärd dokumentär om svensk textilkonst under 1900-talet som finns på SVT play (K-special från den 15e januari, finns kvar tills på söndag). Se den alla textilälskare där ute, man blir glad och varm och inspirerad! Har precis tittat på den och nu flödar mitt inre över av mönster, det blir svårt att sova inatt.

Och. Jag uppmärksammades av Tvåändsstickan (som förövrigt visar en massa jättefina klackmattor på sin blogg just nu, pip iväg och titta på dem!) att hon i min senaste bloggbortovaro gett mig utmärkelsen Kreativ blogger. Tack för det, och ursäkta att jag missade det!


Hur som haver så var det också meningen att man skulle berätta sju saker om sig själv och sedan skicka utmärkelsen vidare till sju andra bloggare man gillar. Jag struntar helt fräckt i den sista delen, för det finns alldeles för många fina och kreativa jag gillar, så jag kan omöjligt välja.

men 7 saker kan jag väl bjuda på.
Det stod inget om vad det skulle vara för saker så här kommer lite blandade sanningar..
jag.:
1.tänker i färger och ser mönster i allt
2..tycker att textil och biologi är det bästa som finns...och historia och böcker. och musik
3...var fånigt rädd för döda djur och vägrade äta mat med klet i när jag var liten
4....letar med ljus och lykta efter ett fint och helt begagnat pianodragspel
5.....blev i eftermiddags sjukt inspirerad att sticka spets igen
6......blir väldigt lätt besatt av olika projekt
7.......längtar efter egna fönster och en trädgård så att jag kan ha massor av växter

Avslutar med en bild på ett naturens mönster, trollhasselns blommor från förra februari, som om nån minns det var aningens mindre vinterlik. Jag gillar vintern så det är inget fel med det, men det här är min favoritbild just nu, så jag känner att jag måste dela med mig!

årets sista

För en stund sen fick jag frågan "och vart var du förra nyårsafton då?" och jag svarade utan att tänka "i rymden".. Men det var inte så illa pinkat-- förra nyårsafton befann jag mig på andra sidan jorden och bland kolibrier och orkideer i Costa Ricas molnregnskog. I år sitter jag i en soffa i Värmland och ska strax bli matad med finmat av far och det är inte fy skam det heller. Nåt annat som inte är fy skam är vädret.. som för att kontrastera ytterligare mot förra året har temperaturen i flera dagar legat under -15 och snön har stått som spön i backen.

..och jag älskart!! Igår var spriten (ja, alltså--vi har ju inte kvicksilvertermometer längre) nere på -26 grader celcius och jag frös rejält om tårna på grund av för trånga skor, men resten av mig var varm och go tack vare mitt julklapps-ull-underställ och mina superfina julklappsvantar som farmor stickat:

Tre nyanser av svartfotad pluggskivlings-färgat garn i bottenfärgen. Garnet färgade vi i somras. Årets nyårslöfte (fastän jag inte gillar vare sej nyårsfirande eller nyårslöften egentligen) blir att redovisa svampfärgningsförsöken i bloggen! Vantarna är hur varma och som helst, men när temperaturen kryper under -15 kompletterar jag dem med tunna ullfingervantar som jag fick i samband med understället. Ull är det bästa!

Årets julklapp från mig till många blev förresten smygmaskvirkade handledsvärmare. Här är några av dem i drops alpaca (med tillhörande börsar som jag inte gjort själv utan köpt i en fäär-träjdaffär).

Andra bortgivna men ej fotograferade saker är en vit ishbel-sjal, blå nålbundna vantar, en grön nålad mössa och ett pärlarmband liknande det här.. Nådde nästan min föresats att alla mina julkappar skulle vara hemgjorda!

..nu är det matdags, men jag skulle säga en sak till :
Under året har jag märkt att fler och fler hittar hit, och det är jag jätteglad för! Det är verkligen hur kul som helst att dela med sig av sin hobby och sina betraktelser och funderingar, särskilt när man får så mycket respons och fina kommentarer. Tack alla för det, och tack för att ni fortsätter läsa, trots att jag oftast inte är nån regelbunden skrivare! Jobbar b

Allt gott och Grått nytt får från en på bilden nästan helt ull-ekiperad ull-o-man.