förberedelser inför hösten

Än är det sommar och ganska varmt, men snart kommer hösten. Då kan man behöva en ny, varm sjal, för på Öland blåser det mycket. Den här är enklast möjliga, bara rätstickning -lyft första maskan, sticka två , öka en maska, sticka till mitten, öka en maska på vardera sida om mittmaskan, och sticka tills det är tre maskor kvar - öka en maska till, sticka de återstående tre. Nästa varv helt utan ökningar. Fortsätt så tills det är stort nog.

Jag har använt stickor i strl 3.5, två varv kauni, två varv kampes antracitgrå. Garnet köpte jag i nån sorts tillfällig sinnesförvirring- jag gillar ju inte multifärgat garn! Men färgerna var så fina.. och uppblandat med svart tycker jag att det blir helt OK, iallafall som sjal. Även baksidan ser kul ut. Kanske borde gjort den ännu större?.. nu använde jag ungefär 1,5 hg hekto av varje garn, och det räckte till en sjal som precis går att knyta om livet när den ligger över axlarna.

Hela sommaren har jag försökt få mig till datorn för att skriva om pyssel, slöjd och hantverk. Men det har bara inte gått! När man jobbar hela dagarna måste man få gå ut på kvällarna, iallafall när sommaren är så fin som den här har varit. Massor av fjärilar och skog = lite slöjd. Dessutom är det inget trevligt att sticka när det är 30 plusgrader, men lite annat pyssel har jag iallafall haft för mig. 

Nu är det dock fullt fokus på Öland och Capellagården. I helgen flyttar jag. På måndag börjar skolan!

kvällsmys

Såhär års vill jag inte gärna vara inne om kvällarna, iallafall inte så länge det är ljust nog att drälla i skogen och fotografera eller skjuta pilbåge. Idag var också en sån dag, men det var så förmårrat mycket mygg (Sommar!) att jag snart gav upp utevarandet för köket, latstickning (sjal, kauni - mer när det är klart.), en kopp lapsang souchong och nya numret av Hemslöjden. Riktigt intressant om äldre tiders regnskyddande kläder, oljade plagg och fiskartröjor.

Jag har både en gammal oljerock (70tal) och en halvny (10 år) goretexjacka som båda tål regn bra, men kommer mer och mer tillbaka till den klassiska vaxade fjällrävenjackan. Inte helt vattentätt, men inte tungt, svettigt (förutom att vara giftigt så ÄR goretex  svettigt, vad de än säger) och skapligt miljövänligt (fjällrävenjackornas tyg G2000 innehåller visserligen typ en fjärdedel plast, men det gör det ju att tyget blir i det närmaste outslitligt, så man behöver ju inte köpa nytt så ofta)..

Jag försöker hålla utgifterna till ett minimum nu när jag snart ska bli student igen, men Hemslöjden kan jag ändå inte vara utan! Vad värre är att de gör reklam för en ny virkbok som ser riktigt fin ut:
Vi får se hur det går att hålla sig ifrån den..

Fru Trana

Nån gång i höstas, pratade min vän S (som är föreståndare på naturumet vid Hornborgasjön, där alla tranorna håller hus, ni vet?) om att hon skulle vilja ha en sorts docka som hon kunde använda i pedagogiska sammanhang på sitt jobb. Jag blev sugen på att försöka göra en, och tänkte att jag kunde använda den som ett arbetsprov till Capellagården om den blev bra (den fick vara med). 

Med tranexpertens bistånd började jag skissa på en handdocka. Såhär såg det ut:

Lite senare tog jag mig för att sticka en lång, lång svart handske med förstorad tumme, det blev halsen. Den våttovades.. 

och sen var det dags att nåltova fast ögon och färgteckning. Än så länge var det hela rätt mycket ett spektakel. 

Framåt februari började det bli dags för transäsong i Västergötland, och tranan behövde snabbt bli klar, så jag ägnade en helg åt att sy kropp och vingar (i grå vadmal, rester från en gammal struthätta från tidig medeltidstid), böja till ben av ståltråd och linda dem med hockeytejp, och nåltova fast strutsfjädrar ur slaktade dammvippor som S skickat till mig med posten. Tillslut började det likna nåt. Fru Trana tittade fram!

Trana i lånta strutsfjädrar

Hockeytejp är bra

Nu bor hon på naturum och lär barn och vuxna om hur tranorna (Grus grus) flyttar, dansar och lever om. Tydligen har det gått bra för henne, har till och med hört talas om att hon fått vara med i lokalteve :) . 

Jag gillar också hur det blev, för att vara första försöket att göra en handdocka med blandade tekniker så är jag helnöjd...och peppad på att göra fler djur. Inte nödvändigtvis handdockor, men helt klart med tovade inslag. ..och hockeytejp, jag gillar verkligen hockeytejp! 

Fru Trana träffar Norwichterrier

Colours of Shetland

Alla sticknördar!-Har ni sett att fina Kate Davies från Needled har släppt en bok?! Finns det nån som är min stick-idol så är det hon. Färgkänsla och formkänsla och nördiga referenser. Beställde en på stört! God jul Elin önskar Elin.

Förresten.. jag är också väldigt glad för alla snälla kommentarer om mina husvantar! Angående mönstret så kan jag mycket väl tänka mig att sälja det.. men isåfall måste det ritas rent och fixas till o sådär, så det kan nog ta ett tag. Eventuellt behöver det justeras lite också. Men kommer det ut, blir det här!
 

Stadsvantarna - aka Snorungarnas symfoni

Förra hösten ritade jag en massa vantmönster och började på en massa vantar. Endast ett par (granatäppelvantarna) har blivit färdiga hittills - men nu, lagomt till kylan är de två. Här är stadsvantarna!

I den lilla staden finns både en moské och en kyrka, en gammal riddarborg och ett observatorium.
 

Jag ritade mönstret när jag var hemma sjuk en dag förra hösten, och stickade den vänstra vanten nästan med detsamma.. sen dröjde det nästan ett år innan jag fick för mig att göra klart den högra. Håhåjaja. Ingen bra idé visade det sig, eftersom min stickfasthet ändrats och den högra vanten blev en bra bit större. Men.. det jämnar nog ut sig lite med tiden. 

Stickstorleken är 2,5 och det vita garnet är Tuna från Borgs, det bruna är ett oidentifierat värmlandsfårsgarn som jag en gång köpte på koggmusét i Malmö, och som jag färgat med lökskal eftersom det var ganska tråkigt gråbrunt. Det är samma maskantal från början till minskningarna i toppen börjar, men jag har märkt att det ofta blir som en krage ändå om man börjar med att sticka några aviga varv innan mönstret börjar.

Vantarna har flera inspirationskällor, med de främsta är ett par vantar med liknande mönster som jag hittade på ravelry en gång, men aldrig sett igen, och omslaget till en skiva med proggbandet Samla mammas manna - Snorungarnas symfoni. En rolig sak är att jag faktiskt inte är först att sticka dem, min kompis M, som normalt inte stickar så mycket fick syn på mönstret och ville provsticka dem.. han blev klar i vintras...

den gröne

I sommar blev det bara en sjal. En repris dessutom. 

För något år sen gjorde jag ju den här... som råkade bli en present. Sen gjorde jag denhär som var ett uppdrag. Då var jag ganska trött på lövmönster och färgkrafts garn i färgen skogsgrön.

Men, färgen är ju väldigt fin, och egentligen ville jag ju ha en grön lövsjal. Nu har jag det! ... och nu får det vara nog med repris på den här. Mönstret är en sorts freestyle på Kiri-sjalen, fast med lite egenpåhittad (läs okoncentrerad) avslutning.

Sen började jag på nåt gult istället....

Återbesök hos höstens granater

..här har det varit lugnt, som vanligt. För mycket dator i vardagen gör att jag inte orkar med ledighetsinternet. Bye bye bloggen! Men slöjdar gör jag som vanligt ändå, var inte oroliga. Nu gör jag ännu ett försök till uppryckning i bloggvärlden, det börjar bli skämmigt mycket saker som ligger på hög.

I vanthysterin som rådde i höstas ritade jag som jag tidigare berättat några egna vantmönster. Några är provstickade, och det första att bli klart var detta:


Min vän S gav mig ett granatäppleträd en gång när hon flyttade (det lever och frodas, men jag hittade ingen bild) och i försenad födelsedagspresent/tidig julklapp fick hon därför ett par vantar med granatäppeltema. Mycket flög genom huvet när jag komponerade mönstret, förutom granatäpplena mest känslan av väggmålningar från förritiden.

Garnet är tvåtrådigt svenskt ullgarn, det vita är Tuna, och det röda är okänt och krappfärgat men inte av mig utan köpt på en julmarknad för några år sedan. Gillar att det skiftar så mycket!


Dum som jag var hann jag ge bort vantarna innan jag hunnit fota dem ordentligt, så håll till godo med vintermörka golvbilder på ett par nystickade, skrynkliga vantar. Insidan blev randig, inte så skojigt kanske, men jag tyckte att det var skönt med något enkelt och vilsamt att sticka mellan mönsterdelarna. Är egentligen inte så förtjust i att sticka mönster som inte är repetitiva, men jag har märkt att det är roligare när man ritat dom själv :). Vantarna blev lite långa, men annars lagoma i storleken till en normal dam-hand. Inte perfekta men lätt OK för att vara första egenkomponerade vantarna. Någon dag ska jag sticka dem igen och göra lite justeringar, korta av dem lite (eller bredda nederdelen) och ev bredda tummen lite. Kanske att jag skriver ned mönstret nån gång..

Blå fåglar färdiga

...för längesen. En av de lyckade delarna av höstens "göra färdigt"-projekt. Fågelvantarna blev klara i mitten av oktober och flög senare västerut till ett nytt hem i Canada:


Har använt vanligt svenskullgarn (kampes tror jag), stickor 2,5. Mönstret kommer från Ravelry och är ritat av Hanneke Sieben. Tyvärr visade det sig att garnet var sektionsfärgat och blev ljusare och ljusare, vilket gör att mönstret syns lite dåligt på den högra vanten, men blev ändå OK tycker jag.

Bäst gillar jag de här små fåglarna vid mudden och på tummen,


och så insidan med de tokfina fågelfötterna.


Resten av vanten är fint komponerad, men kändes för mig lite ologisk att sticka, rent mönstermässigt. Men det var bara bra! Det gjorde nämligen att min hjärna vaknade och en släng av stickmönstergalenhet kom över mig. Hittills har det blivit tre färdiga vantmönster av det, mer om dem senare- två av dem är provstickade.

Ölandssjalen

Något blir jag ju också färdig med.
I somras köpte jag som jag tidigare berättat grovspunnet garn av en fin öländsk dam och terapistickade när jag var jätteförkyld. Det blev en stor och jättevarm sjal som nu kommer väl till pass i höstrusket när jag lyckats gå och snora till det för mig igen.

Den är härlig på flera sätt, stor och varm och nästan som att ha ett får om halsen. Enkel, och lite sned och ful, men fantastiskt mjuk och vattenavstötande. Passar till allt och ingenting, i tusen grå nyanser..och kanske tack vare det mycket mer använd än alla fina spetssjalar jag har pillat ihop under årens lopp...jag nästan bor i den här sjalen.

Terapistickning

Däckad av en sommarförkylning/magsjuka = paus i vardagen. Allt på en gång, totaldäckad helt utan förvarning har jag sovit i soffan hela dan. Vaknade såhär fram på eftermiddagen till tonerna av susande träd och grannens renovering och kom efter en stunds gloende fram till att -oj, jag har ju dendär gamla bloggen!

Här har det ju just inte hänt nåt på länge. Mest för att jag jobbar hela tiden, och har därför haft svårt att förmå mig att starta datorn över huvudtaget när jag väl är ledig. Har inte orkat pyssla så mycket heller utan mest varit hur trött som helst. Våren blev sommar och jag märkte det knappt. Sen åkte vi till Island en vecka - och jag såg massa fantastiska garner, tröjor och får (mer om det en annan gång) och så var jag en helg i Varberg med mina medeltidsnördar och nu känns det som att lusten att göra saker med håller på och kommer tillbaka så sakteliga. Det finns en hel del projekt som ligger och gror och väntar på att bloggas.

Just nu idag orkar jag dock just ingenting utan ligger mest ner, men när det blir för tråkigt så tittar jag på isländsk film om stickning och stickar några varv på en sjal i ett underbart ojämnt och fluffigt, mjukt, handspunnet gotlandsfår-garn som jag köpt på Öland av en trevlig spinnande tant. Garnet är mycket finare än på bilden, och tanken med sjalen är att det ska bli som att gå runt invirad i ett får - lite knyckligt och ojämnt men varmt, mjukt och vattenavstötande.

Det är helt otroligt vad fort det går att sticka med stora stickor, tog 8or - de största jag har - för att garnet skulle komma till sin rätt. Har gjort åt ett och ett halvt hekto sen i söndags kväll, och har ett och ett halvt kvar - så nu är det bara att bestämma sig om det ska bli en lagomstor sjal eller en jättesjal.

orange löv

I november började jag på två sjalar, en orange och en blå.. och den orange har varit klar ett tag (och den blå kommer repas upp snart, mönstret är för tråkigt!). Så här blev den:


Garnet är kampes, färgat med krapp (såatt det blev såhär fult köttrosa) och sen överfärgat med lök.. nu liknar färgen torkade boklöv i motljus eller torkade aprikoser eller nåt. Fantastiskt fin är den iallafall, just min favoritorange, ska bli spännande att se om den är färghärdig.
Stickor 2,5. I princip det mesta är stickat på jobbets fikaraster samt på tåget upp och ned från Skåne. Ingen onödig tid till spillo! Mönstret är lite freestyle efter lövmönstret från kiri, stickat nedifrån och upp. Är inte helt nöjd med kanten (en maska och ett omslag, för att få rätt antal så att jag kunde göra ökningarna och minskningarna rätt för varje löv även i kanten), men den rullar in sig lite av sig själv och syns inte så mycket, så det gör inget.
Har en känsla av att den kommer att bli mycket använd.

gedda julklappar

Det är slut på jullovet (semester heter det ju nuförtiden egentligen, men jag tycker det låter mysigare med lov) och 2010 och jag är tillbaka i Småland, med en hel massa inspiration och gladkänslor för textil i bagaget.

Nu är alla julklappar också gedda (OK- givna då, men gedda låter roligare och bättre eftersom det låter som en fisk), och här kommer alla som jag kommit ihåg att fota. Temat i år blev lite oavsiktligt handledsvärmare och krympfåglar.

Har helt gått loss på tvåfärgsstickning senaste veckorna, det är som ett gift man inte kan vara utan!
Vännen K (numera bortflugen till Canada.:( ) fick svart-turkosa muddar i Drops Karisma (stickor 3).


Vännen A fick gröngrå i svenskullgarn (grönt från ullcentrum och grått från loppis tror jag) stickor 3 här också.


sist men inte minst (de stickades på i årets slutminuter) fick vännen S vitgula, också i svenskullgarn (vitt ullcentrum och gult kampes, stickor 2,5).


och fågelfotmönstret (från fågelvantarna -länk från ravelry) visade sig vara ett lyckokast eftersom vi på nyårsdagen såg TVÅ havsörnar!

K och S fick också halsband med självvalda fåglar (egentligen som födelsedagspresenter). S fick en råka och K en hornbill - ett slags tukanliknande fågel från asien - som jag i ärlighetens namn måste erkänna är avkalkerad, inte ritad på fri hand, eftersom jag hittade en fin och lagomt stor bild i en bok. Såhär ser de ut iallafall:



Oturligt nog hade jag en del missöden med pappas varmluftsugn som inte alls krympte plasten på samma sätt som min egen (det behövdes längre tid och högre värme konstigt nog). Flera anda tänkta ge-bort-fåglar krympte konstigt och blev till knyckliga förvridna skapelser (kusin - om du läser detta - din råka blev sån men jag jobbar på en ny!), men man lär sig av sina misstag!

sjalrycket (trodde du nåt annat?)

I helgen blev det en del pysseltid, och en grön sjal blev klar. Den här gången en sorts fusion mellan två favoritmönster, Kiri och Ishbel. Den första med ett fint och framförallt intuitivt mönster, men lite för lång i förhållande till bredden för hur jag egentligen vill ha det. När man mixar den med den senare sjalen som har fler ökningar på bredden blir det bättre proportioner - och så är det väldigt fint med den slätstickade mitten.


Garnet är Färgkrafts i färgen Skogsgrön, stickor 2,5.
Detta är andra sjalen jag stickar i den här fantastiska färgen. Den första blev en 30årspresent till en vän, och denna ska bli en julklapp och har precis skickats iväg med posten, men nästa jag gör ska bli till mig själv. Tredje gången gillt! Troligen blir det denna varianten en gång till.. men senare.

När den gröna sjalen blev klar uppstod ett sorts stickmässigt tomrum. Inte för att jag inte har tusen andra saker att pyssla med (se föregående inlägg och fatta att jag är helt förryckt!), men på nåt sorts vis känns det inte riktigt bra om jag inte alltid har en sjal att sticka på.
Jag gick en dag och funderade på vad jag skulle ta mig till, och sen slog det slint och jag började på två nya!


En blå - candle flame (jag var, som jag minns det vansinnigt trött på det mönstret, men garnet ville, så då vill väl jag). I Malabrigo Lace, garnet som är så mjukt att det knappt finns i verkligheten, sjukt lyxigt och långtransporterat, från andra sidan jorden och alltihop. Dessutom har jag sett att det blir lite smånoppigt efter en del användning. Men jag kan inte låta bli att köpa det ibland iallafall. Det fyller ju ut mönster så bra. Och färgerna är ju så fantastiska - här turkosa Tuareg. Vi får se om jag kan övertyga mig om att jag kan ha på mig turkost när den är klar.

Sen blev det en orange också. Garnet är raka motsatsen mot det förra. Rejält entrådigt svenskullgarn, färgat med krapp och lök hemma i köket, men färgen är också fantastisk. Lite som lysande morötter - det usla ljuset gör det inte rättvisa.


Här experimenterar jag lite med det klassiska lövmönstret för att se om det går att sticka nedifrån och upp istället. Som synes går det utmärkt. Och den här sjalen ska jag ha själv! Orange har jag absolut inga tveksamheter mot.

Vi får se vilken som blir klar först!