Stadsvantarna - aka Snorungarnas symfoni

Förra hösten ritade jag en massa vantmönster och började på en massa vantar. Endast ett par (granatäppelvantarna) har blivit färdiga hittills - men nu, lagomt till kylan är de två. Här är stadsvantarna!

I den lilla staden finns både en moské och en kyrka, en gammal riddarborg och ett observatorium.
 

Jag ritade mönstret när jag var hemma sjuk en dag förra hösten, och stickade den vänstra vanten nästan med detsamma.. sen dröjde det nästan ett år innan jag fick för mig att göra klart den högra. Håhåjaja. Ingen bra idé visade det sig, eftersom min stickfasthet ändrats och den högra vanten blev en bra bit större. Men.. det jämnar nog ut sig lite med tiden. 

Stickstorleken är 2,5 och det vita garnet är Tuna från Borgs, det bruna är ett oidentifierat värmlandsfårsgarn som jag en gång köpte på koggmusét i Malmö, och som jag färgat med lökskal eftersom det var ganska tråkigt gråbrunt. Det är samma maskantal från början till minskningarna i toppen börjar, men jag har märkt att det ofta blir som en krage ändå om man börjar med att sticka några aviga varv innan mönstret börjar.

Vantarna har flera inspirationskällor, med de främsta är ett par vantar med liknande mönster som jag hittade på ravelry en gång, men aldrig sett igen, och omslaget till en skiva med proggbandet Samla mammas manna - Snorungarnas symfoni. En rolig sak är att jag faktiskt inte är först att sticka dem, min kompis M, som normalt inte stickar så mycket fick syn på mönstret och ville provsticka dem.. han blev klar i vintras...

Återbesök hos höstens granater

..här har det varit lugnt, som vanligt. För mycket dator i vardagen gör att jag inte orkar med ledighetsinternet. Bye bye bloggen! Men slöjdar gör jag som vanligt ändå, var inte oroliga. Nu gör jag ännu ett försök till uppryckning i bloggvärlden, det börjar bli skämmigt mycket saker som ligger på hög.

I vanthysterin som rådde i höstas ritade jag som jag tidigare berättat några egna vantmönster. Några är provstickade, och det första att bli klart var detta:


Min vän S gav mig ett granatäppleträd en gång när hon flyttade (det lever och frodas, men jag hittade ingen bild) och i försenad födelsedagspresent/tidig julklapp fick hon därför ett par vantar med granatäppeltema. Mycket flög genom huvet när jag komponerade mönstret, förutom granatäpplena mest känslan av väggmålningar från förritiden.

Garnet är tvåtrådigt svenskt ullgarn, det vita är Tuna, och det röda är okänt och krappfärgat men inte av mig utan köpt på en julmarknad för några år sedan. Gillar att det skiftar så mycket!


Dum som jag var hann jag ge bort vantarna innan jag hunnit fota dem ordentligt, så håll till godo med vintermörka golvbilder på ett par nystickade, skrynkliga vantar. Insidan blev randig, inte så skojigt kanske, men jag tyckte att det var skönt med något enkelt och vilsamt att sticka mellan mönsterdelarna. Är egentligen inte så förtjust i att sticka mönster som inte är repetitiva, men jag har märkt att det är roligare när man ritat dom själv :). Vantarna blev lite långa, men annars lagoma i storleken till en normal dam-hand. Inte perfekta men lätt OK för att vara första egenkomponerade vantarna. Någon dag ska jag sticka dem igen och göra lite justeringar, korta av dem lite (eller bredda nederdelen) och ev bredda tummen lite. Kanske att jag skriver ned mönstret nån gång..

Blå fåglar färdiga

...för längesen. En av de lyckade delarna av höstens "göra färdigt"-projekt. Fågelvantarna blev klara i mitten av oktober och flög senare västerut till ett nytt hem i Canada:


Har använt vanligt svenskullgarn (kampes tror jag), stickor 2,5. Mönstret kommer från Ravelry och är ritat av Hanneke Sieben. Tyvärr visade det sig att garnet var sektionsfärgat och blev ljusare och ljusare, vilket gör att mönstret syns lite dåligt på den högra vanten, men blev ändå OK tycker jag.

Bäst gillar jag de här små fåglarna vid mudden och på tummen,


och så insidan med de tokfina fågelfötterna.


Resten av vanten är fint komponerad, men kändes för mig lite ologisk att sticka, rent mönstermässigt. Men det var bara bra! Det gjorde nämligen att min hjärna vaknade och en släng av stickmönstergalenhet kom över mig. Hittills har det blivit tre färdiga vantmönster av det, mer om dem senare- två av dem är provstickade.

Frejs vantar

I början av sommaren gjorde jag ett par halvvantar till Frej som delbetalning för denhära fina kniven han gjort åt mig. Nu är andra delen av avtalet klar, nålbundna tvåfingervantar.
De är bundna i tvåtrådigt klippangarn och för styrkans skull har jag använt dubbelt garn.


Vantarna har påbörjats vid pek-långfingertoppen, och ring-lillfingerdelen och tummen har bundits nedifrån, därav att de ser lite "våffligare" ut än resten av vanten - men det försvinner när man använt dem ett tag.
Egentligen hade jag tänkt valka vantarna så att de blev ännu tjockare, men när de var färdiga så insåg jag att jag inte tagit till storleken tillräckligt så det fick räcka med en tvätt och en lätt ruggning. Hoppas nu att de passar och är tillräckligt varma!


Edit! Uppmärksammade precis att det här är inlägg nummer 100 i bloggen, nu måste jag fira med bullar!

Halvvantar och handledsvärmare

Så är jag då tillbaka. Examensarbetet är nu avslutat och jag kan kalla mig Master of Science. Det ni, nu är jag biolog på riktigt. Drygt fem års plugg är till ända och jag är fri. Eller vad man nu ska kalla det.. har inte riktigt vant mig än. I sommar har jag jobb, och sen väntar verkligheten! Roligt och läskigt samtidigt.

Handarbete i alla former har försummats å det grövsta, men nu faller andan på igen. Skönt!
Trots värmeböljan har jag äntligen gjort färdigt ett par halvvantar till Frej, som delbetalning för en fin kniv han gör åt mig. Jag är inte helt nöjd med dem (det är så svårt att få det jämnt när man stickar aviga maskor med två färger), men förhoppningsvis passar de och är varma, och färgerna är ju fina iallafall.

Garnet är vanligt tvåtrådigt svenskull, det gula lökfärgat och det blå är köpe.

Sen har jag förfärdigat mitt klöverprojekt som jag påbörjade en födelsedagsnatt. Det skulle också blivit halvvantar, men en sticka gick av och så försvann de, och med de nya blev det inte riktigt samma sak. När jag påbörjade vante nummer två blev det mycket mycket mindre än förut, förmodligen hade jag tagit tunnare stickor av misstag. Så.. det blev handledsvärmare istället, men det är inte fy skam.


Det vita garnet är rester, det gröna från loppis (men jag tror det är från bergå), båda tvåtrådiga.

En annan sak som ju är färdig och som jag höll på att glömma bort att visa är min fasters femtiårsfilt. Den är egentligen till större delen gjord av min mor, men färdigställd av mig (i ärlighetens namn har jag har bara gjort en sådär 10 rutor, plus kanten).

Färgerna stämmer bäst på den vänstra bilden. Garnet är från Klippan.

Har lite ledigt ett tag nu och gissa om jag ska gräva ned mig i saker som inte blivit gjorda tidigare! Hantverkslustan anfaller mig på bred front. Jag ska nålbinda vantar, och sy, och sticka tröja, men..först ska jag sticka klart den eoliska sjalen. Är jag ihärdig blir den nog färdig till midsommar!

randiga testvantar

För ett tag sen fick jag i uppdrag att nålbinda ett par randiga trefingervantar. Randiga vantar var nåt nytt för mig, så jag tänkte att det är bäst att göra ett test. Här är resultatet.


Insidan är den högra bilden, som synes lite hackig efter alla skarvar men det ser ändå OK ut. Band för första gången i dubbelt garn och det kändes trevligt, tror jag ska fortsätta med det. Det blå garnet är från loppis och det grå från en restgarnslåda. Vanten påbörjas vid pek-långfingertoppen och binds nedåt tills man når handen. Därefter gör man en slinga runt lill och ringfingret och från den binder man det "fingret". Sedan fortsätter man som vanligt nedåt, binder en liknande slinga för tummen osv.
Är egentligen inte så nöjd med vantarna, de är lite för löst och slarvigt bundna så de blir inte så varma som tänkt, men som test betraktat fyller de klart sitt syfte och min bror som inte hade några vantar alls blev glad att få dem.
Nu ska jag snart sätta igång med uppdragsvantarna, de blir lite mer genomtänkta och därför roligare!

Lovikka

Igår medan vi tittade på Nobelfesten (jag säger bara efterrätten.. mmm.) stickade jag färdigt mitt livs första Lovikka-vantar! De ska bli en present och snart fara runt jorden med en vän som flyttar hem till Nya Zeeland. Bredvid ligger en matchande mössa, i något mystiskt, mjukt ullgarn som jag nån gång fått. Det innehåller massor av "skrufs", så det passar inget bra att sticka i, men för nålbindning är det utmärkt, eftersom man kan "rensa" varje garnända man tar av innan man använder garnet. Den färdiga mössan är till mig (som ska träna på att bära rosa :)) och den som är påbörjad ska få följa med vantarna.