skip to main |
skip to sidebar
Förra hösten ritade jag en massa vantmönster och började på en massa vantar. Endast ett par (granatäppelvantarna) har blivit färdiga hittills - men nu, lagomt till kylan är de två. Här är stadsvantarna!
I den lilla staden finns både en moské och en kyrka, en gammal riddarborg och ett observatorium.
Jag ritade mönstret när jag var hemma sjuk en dag förra hösten, och stickade den vänstra vanten nästan med detsamma.. sen dröjde det nästan ett år innan jag fick för mig att göra klart den högra. Håhåjaja. Ingen bra idé visade det sig, eftersom min stickfasthet ändrats och den högra vanten blev en bra bit större. Men.. det jämnar nog ut sig lite med tiden.
Stickstorleken är 2,5 och det vita garnet är Tuna från Borgs, det bruna är ett oidentifierat värmlandsfårsgarn som jag en gång köpte på koggmusét i Malmö, och som jag färgat med lökskal eftersom det var ganska tråkigt gråbrunt. Det är samma maskantal från början till minskningarna i toppen börjar, men jag har märkt att det ofta blir som en krage ändå om man börjar med att sticka några aviga varv innan mönstret börjar.
Vantarna har flera inspirationskällor, med de främsta är ett par vantar med liknande mönster som jag hittade på ravelry en gång, men aldrig sett igen, och omslaget till en skiva med proggbandet Samla mammas manna - Snorungarnas symfoni. En rolig sak är att jag faktiskt inte är först att sticka dem, min kompis M, som normalt inte stickar så mycket fick syn på mönstret och ville provsticka dem.. han blev klar i vintras...
Det är slut på jullovet (semester heter det ju nuförtiden egentligen, men jag tycker det låter mysigare med lov) och 2010 och jag är tillbaka i Småland, med en hel massa inspiration och gladkänslor för textil i bagaget.
Nu är alla julklappar också gedda (OK- givna då, men gedda låter roligare och bättre eftersom det låter som en fisk), och här kommer alla som jag kommit ihåg att fota. Temat i år blev lite oavsiktligt handledsvärmare och krympfåglar.
Har helt gått loss på tvåfärgsstickning senaste veckorna, det är som ett gift man inte kan vara utan!
Vännen K (numera bortflugen till Canada.:( ) fick svart-turkosa muddar i Drops Karisma (stickor 3).
Vännen A fick gröngrå i svenskullgarn (grönt från ullcentrum och grått från loppis tror jag) stickor 3 här också.
sist men inte minst (de stickades på i årets slutminuter) fick vännen S vitgula, också i svenskullgarn (vitt ullcentrum och gult kampes, stickor 2,5).
och fågelfotmönstret (från fågelvantarna -länk från ravelry) visade sig vara ett lyckokast eftersom vi på nyårsdagen såg TVÅ havsörnar!
K och S fick också halsband med självvalda fåglar (egentligen som födelsedagspresenter). S fick en råka och K en hornbill - ett slags tukanliknande fågel från asien - som jag i ärlighetens namn måste erkänna är avkalkerad, inte ritad på fri hand, eftersom jag hittade en fin och lagomt stor bild i en bok. Såhär ser de ut iallafall:
Oturligt nog hade jag en del missöden med pappas varmluftsugn som inte alls krympte plasten på samma sätt som min egen (det behövdes längre tid och högre värme konstigt nog). Flera anda tänkta ge-bort-fåglar krympte konstigt och blev till knyckliga förvridna skapelser (kusin - om du läser detta - din råka blev sån men jag jobbar på en ny!), men man lär sig av sina misstag!
