Fru Trana

Nån gång i höstas, pratade min vän S (som är föreståndare på naturumet vid Hornborgasjön, där alla tranorna håller hus, ni vet?) om att hon skulle vilja ha en sorts docka som hon kunde använda i pedagogiska sammanhang på sitt jobb. Jag blev sugen på att försöka göra en, och tänkte att jag kunde använda den som ett arbetsprov till Capellagården om den blev bra (den fick vara med). 

Med tranexpertens bistånd började jag skissa på en handdocka. Såhär såg det ut:

Lite senare tog jag mig för att sticka en lång, lång svart handske med förstorad tumme, det blev halsen. Den våttovades.. 

och sen var det dags att nåltova fast ögon och färgteckning. Än så länge var det hela rätt mycket ett spektakel. 

Framåt februari började det bli dags för transäsong i Västergötland, och tranan behövde snabbt bli klar, så jag ägnade en helg åt att sy kropp och vingar (i grå vadmal, rester från en gammal struthätta från tidig medeltidstid), böja till ben av ståltråd och linda dem med hockeytejp, och nåltova fast strutsfjädrar ur slaktade dammvippor som S skickat till mig med posten. Tillslut började det likna nåt. Fru Trana tittade fram!

Trana i lånta strutsfjädrar

Hockeytejp är bra

Nu bor hon på naturum och lär barn och vuxna om hur tranorna (Grus grus) flyttar, dansar och lever om. Tydligen har det gått bra för henne, har till och med hört talas om att hon fått vara med i lokalteve :) . 

Jag gillar också hur det blev, för att vara första försöket att göra en handdocka med blandade tekniker så är jag helnöjd...och peppad på att göra fler djur. Inte nödvändigtvis handdockor, men helt klart med tovade inslag. ..och hockeytejp, jag gillar verkligen hockeytejp! 

Fru Trana träffar Norwichterrier

Rörpärlor 2.0

För ett tag sen var N i sydafrika (eller ett tag, det var nog 8 år sen... men iallafall). Med sig hem tog han ett gäng armband gjorda i glaspärlor och bomullstråd som alla hade det gemensamt att pärlorna var liksom sammanflätade i ett tegelliknande mönster. De är nu utslitna tror jag, för jag hittar dem inte iallafall.

För några år sen (typ 3-4) fick jag för mig att köpa rörpärlor på Panduro, och började experimentera med att göra liknande armband, fast pärlorna var mycket större och tråden var elastisk. Såhär såg det ut. Sen, jag minns inte när, upptäckte jag att de hade jättesmå rörpärlor också. Så jag köpte ett gäng, men hade aldrig tid att göra nåt av det. 

Nu i kristiflygarhelgen fick jag ett ryck och letade fram de där pärlorna, och blev helt fast. Tre armband har det blivit hittills. Tokigt lång tid tar det (ca 4h per armband..minst).

Dumt nog tog jag ingen bild med armbanden på - men ni kan se hur små de är jämfört med de vanliga rörpärlorna som ligger längst nere till vänster i asken. Helt sjukt roligt och meditativt är det att göra dem också lite som nålbindning på ett vis, man liksom syr dem, en pärla i taget. Har på känn att det blir fler, både det blågröngulvita och det svartvita är presenter.

Nu händer det grejer!

Hej!
Nu var det längesen, hur längesen som helst.
Vintern har gått och våren, det är nästan sommar och jag har inte skrivit en rad än iår!

Kort sagt kan man säga att jag har haft för mycket med allt liv och jobb och inte orkat med internet. Jag har knappt ens läst en blogg, eller alls varit inne på nätet annat än i jobbsammanhang eller för att beställa saker och betala räkningar. 

Sen har jag också haft ett projekt på gång som jag inte riktigt känt att jag velat eller vågat skriva om förrän nu. Jag har sökt till Capellagårdens textilutbildning, och nu i dagarna har jag fått bekräftat att jag kommit in! Fattar ni - Jag ska vara tjänstledig från jobbet och läsa textil på Öland i nästan ett år, på världens finaste skola!

Det är knappt så att jag vågar tro att det är sant. Hade jag inte haft antagningsbeviset uppsatt på kylen så hade jag trott att jag drömt det. Om jag var lagd åt det hållet skulle jag nypa mig i armen och hoppa och skrika. Nu är jag en ganska sansad mänska.. men ändå.
Mina vänner är inte ett dugg förvånade att jag kom in säger de. Jag är!

I flera år har jag gått och avundats vänner och bekanta som lärt sig fantastiska saker på Capella, Sätergläntan och andra liknande ställen. Känt att man borde gjort nåt mer än att plugga biologi, att man borde passat på att göra något annat innan universitetet och sådär. Jag älskar naturen och gillar mitt jobb, men det finns ju annat också som pockar på. 

I somras var jag i Vickleby och hälsade på min vän T och hans familj (och besökte Öland Roots, som man plägar göra i mitten av juli) och hälsade på min kompis H som gick trädgårdsutbildningen på skolan. Då liksom klack det till i mig, och jag bestämde mig för att söka till våren..men trodde liksom inte riktigt på det ändå. I januari lade skolan ut ansökningsanvisningarna på nätet, och i april var det dags att lämna in arbetsprover. Jag åkte dit, fick träffa lärarna och gå runt i lokalerna och kände det som att, om jag inte kommer in så vet jag inte vad jag gör..det var så himla fint. Och nu är jag där. Jag kom in, och världens bästa chef har gett mig ledigt. Det är inte klokt. In-te klokt! Helt sjukt! Jag tror fortfarande nästan att de ska ringa och säga att de skickat fel..men med hjärnan fattar jag ju att det är sant.

Ni undrar säkert vad jag gjorde för arbetsprover. Flera av dem har ni redan sett, t ex dehär vantarna, och messman. De gula sockorna fick också vara med. Resten kommer nog att visa sig här vad det lider. Jag hoppas och tror att det inte ska gå nästan 4,5 månad till nästa inlägg!

Julträdet

Så var det då julafton - God jul till er alla! Inlägget är skrivet en annan dag, eftersom det är julafton vägrar jag dator och sitter troligen och äter en massa, läser en bok eller panikstickar på de sista julklapparna, men jag tyckte ändå att det kunde passa att skriva lite om mitt julträd. 

Egentligen är jag inget vidare förtjust i pynt, men julpynt är lite av ett undantag, eller iallafall vissa saker. Gamla glaskulor är fina och halmsaker, särskilt julbockar. Julgranen är också en favorit, men eftersom jag bor ganska litet och på översta våningen och inte har några granar i närheten så är jag helt enkelt för lat för att skaffa gran. Däremot har jag en ekgren som jag annars brukar ha träfåglar i, och vid jul får den extraknäcka som juldekoration.

De juligaste fåglarna får sitta kvar (blåmesen och hackspetten t ex.. sommargyllingen åker ned i en låda till våren) och lite pynt flyttar in. I år hittade jag en massa små halmbockar på loppis och förra året köpte jag den lite större bocken som står under trädet.

Bocken satt i en låda på Erikshjälpen, var skavd och lessen och banden var solblekta och trasiga, så jag kunde inte låta bli att köpa och renoverade den. Vilsekomna halmstrån petades rätt och bandet byttes mot ett nytt brickvävt, så nu är den glad igen!

Fåglarna i trädet är en blandning av fådda och loppisköpta, men jag har en tanke om att jag ska göra en ny fågel varje år som ska få flytta in i trädet. I år har jag inte gjort nån än (men jag tror att det blir en nötkråka), men förra året blev det en liten domherre i nån sorts papperslera som man kan köpa på panduro och måla efter att den torkat. Fötterna och öglan är vanlig ståltråd. Inte lika fint som träfåglarna, men ganska ok ändå.

GOD JUL!

Julchokladen

En del julklappar i år blir ätbara. Chokladtryffelätbara! Jag brukar inte göra julgodis, men detta blev verkligen gott.

Grundrecept:
-Knäck 200g choklad i en tjockbottnad kastrull, värm tills det smälter tillsammans med 1dl grädde, rör tills blandningen är homogen. Mörk choklad blir bäst, eller mjölkchoklad med hög kakaohalt.
 -Smaksätt med nåt, jag har använt havtorn, whisky, citron och hasselnöt. Min kollega använde mortlade turkisk-pepparkarameller, det var också gott. 
-Häll ut i något passande kärl, låt vila i kylskåp i några timmar (typ 4). 
-Skär i lagoma bitar, doppa i choklad eller häll över kakao.

Erfarenheter:
- Det är smart att klä in det man tänker hälla tryffelsmeten i med bakplåtspapper. 
- Om du tänker doppa tryfflarna i choklad när de stelnat är det viktigt att de stelnat ordentligt - lägg dem gärna i frysen en stund innan så de är stenhårda.
- Även chokladdoppad tryffel mår bäst på ett bakplåtspapper när den ska stelna, eller iallafall är det hemskt mycket lättare att få loss dem hela efteråt om de är på bakplåtspapper.
- Vit chokladtryffel vill inte stelna, eller iallafall är den betydligt mer svårflörtad än vanlig choklad. Lägg i frysen och doppa i mörk choklad.
- Om du smaksätter med sprit - rör ORDENTLIGT, annars löser spriten ut fettet i grädden, och det flyter upp till ytan på tryffeln. Inte fint.  
- Om det blir choklad över efter doppning av tryffelpraliner, doppa torkad frukt i den - det blir oväntat gott. Jag tog torkad mango.

Långbåge del 2, Pilar

För att kunna använda sin långbåge måste man ju ha pilar. På bågkursen hann vi inte bygga några sådana, men jag fick med mig material till tolv pilar från Janne. Som tur är har jag min kompis K som är en fena på att bygga som kunde visa mig.. vi ägnade en hel helg åt pilmakeri!

Skaften är detta fall 90cm långa furustavar. Först gällde det att slipa dem med sandpapper tills de blivit helt släta.Därefter måste man fila till nockar  - alltså den del som ligger an mot bågsträngen. Jag hade tur - mina hade ett försågat spår, så ett moment slapp jag. Såhär ser det ut, från början till slut:

Därefter var det dags att korta skaften så att pilen passar ens draglängd (så att den inte blir för lång, men heller inte för kort - och faller ur när man spänner bågen). Vi uppskattade min draglängd till 26,5 tum, och sågade av pilarna därefter.

Sen måste pilarna spetsas. Jag hade köpt vanliga fältspetsar av Janne, de är inte jättevassa, men tillräckligt vassa för att pilarna ska gå djupt in när man skjuter på tavla. För att få fast dem på skaften använder man först ett slags pennvässare för pilar (taperingsverktyg) som man vässar spetsen med. Därefter sätts spetsen fast med smältlim (bra enligt K - eftersom man då kan smälta loss spetsen och återanvända den om man råkar bryta av pilen).

Sen kom det svåraste, men också roligaste - klippa till styrfjädrar och sätta fast dem på skaften. Det är inte klokt vad svårt det är att klippa i fjädrar så att det blir jämnt och snyggt! Jag tänkte att man nog var tvungen att limma fast dem på fri hand, men så klart är det någon som tänkt och uppfunnit ett fjädringsverktyg med en klämma som man riktar in och sätter fast fjädern i medans den torkar på pilen. Mycket smidigt!
En liten kris uppkom när jag märkte att vi räknat fel på antalet vita fjädrar - min tanke var att ha två vita och en orange fjäder på varje pil - men det visat sig att jag fått med fler orange fjädrar, så det fick bli fyra pilar med två orange fjädrar istället. Det viktiga är att en fjäder avviker, så att det blir lätt att se vilken sida av pilen som ska ligga mot strängen.

När fjädringen är klar var det dags att linda fjädrarna.. dels för att det är snyggt, och dels för att de ska sitta lite bättre. Som synes gör jag inga som helst försök att vara diskret. Min tanke är att eftersom jag är helt nybörjare är det bra med så skrikiga färger som möjligt så jag lätt hittar igen pilarna när de hamnar här å där..

Särskilt bra när det är snö... Lite kallt är det att skjuta så här års, men det går! Nu är det bara att öva mer så att jag kan träffa mindre ytor än en ladvägg också...
 

Colours of Shetland

Alla sticknördar!-Har ni sett att fina Kate Davies från Needled har släppt en bok?! Finns det nån som är min stick-idol så är det hon. Färgkänsla och formkänsla och nördiga referenser. Beställde en på stört! God jul Elin önskar Elin.

Förresten.. jag är också väldigt glad för alla snälla kommentarer om mina husvantar! Angående mönstret så kan jag mycket väl tänka mig att sälja det.. men isåfall måste det ritas rent och fixas till o sådär, så det kan nog ta ett tag. Eventuellt behöver det justeras lite också. Men kommer det ut, blir det här!