Såhär års finns K-G överallt (eller nu är det snart överblommat, men i augusti fanns det massor). Vissa tycker att det är vackert. Jag tycker mest att det är hemskt.
Vem är då K-G, undrar vän av ordning? Jo, här har ni K-G:
Kanadensiskt Gullris (Solidago canadensis) är en växt som introducerades till Sveriges trädgårdar från nordamerikat, och som levt förvildad i vår natur sen slutet på 1800-talet. Nu hittar man K-G, snart sagt i varenda vägkant, soptipp, industriområde eller helt enkelt överallt där det är en liten bit bar mark över. K-G är vad vi biologer brukar kalla en invasiv art, en sån som är hejdlöst bra på att sprida sig, och som i långa loppet riskerar att tränga ut andra arter. Inget vidare alltså, om man inte gillar att det ser likadant ut överallt.
meen.. finns det då inget bra med K-G? Jo- det såklart, det går att färga med K-G!
Här simmar 1 hg tunagarn i grytan där 400g K-G-blommor kokat ur i en timme.
Här är det ursköljning på gång. Som ni ser är det mycket färg kvar i vattnet. Jag testade inte att göra något efterbad, eftersom färghärdigheten brukar vara sådär på gula färger, och ännu sämre på efterbaden... men det kanske jag borde gjort.
Här är resultatet av två olika K-G-färgningar. Det vänstra garnet är färgat med 400g K-G/hg garn på 20% alunbeta. Det högra garnet har samma specifikationer, men där lät jag alunet ligga med i kastrullen under färgningen istället för att förbeta. Som synes har inte lika mycket färg fäst, och det syntes också tydligt i kastrullen, det fria alunet fick färgämnet att flocka sig i vattnet.
3 comments:
Väldigt snygg gul!
Det blev jättevackert verkligen, säriskilt gillar jag den vänstra lite mörkare härvan. Är väldigt imponerad av alla som växtfärgar och drömmer om att gå en liten kurs någon gång för att komma igång med egna experiment...
ååå så vacker färg!
Post a Comment